Inglasad debut med Sista Brytet

Sista Brytet släpper debutskiva fredagen den 13 maj.

Sista Brytet släpper debutskiva fredagen den 13 maj.

Fredagen den 13 maj släpper Sista Brytet sitt debutalbum, ”Livet Inglasat”. Stadens muller har fått byta några frågor med bandets Fredrik Lindkvist inför releasen.

Berätta lite om tanken bakom albumtiteln!

Tänk dig inglasade uterum, och att livet skulle vara ett sådant. Du sitter där i värmen och ingenting utanför kan komma åt dig. Du behöver inte tänka, inte agera, inte ta ställning. Jag tycker samhällsklimatet påminner väldigt mycket om ett sådant scenario just nu. Det är även första låten på skivan som heter så.

Skivan beskriver ni som ”11 låtar om alltid lika aktuell konsumtionshets, medelklassångest och utarmningen av Västerbottens inland.” Utveckla!

Det bara blev så, jag skriver nästan bara låtar med en politisk underton. Det är både bra och dåligt, man vill ju gärna att musiken ska på något sätt beröra eller sätta känslor i brand. Jag hoppas att folk som lyssnar på skivan lyssnar på texterna. Visst, det är klassiska ämnen som berörs, hur samhället har blivit ett slit och släng-samhälle, hur inlandet snart är folktomt trots att det finns alla möjligheter att utveckla, att vi skuldsätter oss för kunna ha någonstans att bo. Det finns dock låtar som är lite mer “personliga” vilket känns som ett jättesteg för mig i alla fall.

Hur låter Sista Brytet för den oinvigde?

Jag brukar alltid säga punk/pop, det är ju inte dbeat eller skriksång men inte heller ren pop. Det ska vara lite skevt, inte alltid tonsäkert.

Vilken låt är er bästa på skivan, om ni får säga det själva? Vad handlar den om?

Oj bra fråga, jag gillar “En Anarkists Minnen” som handlar om när jag var mer aktiv inom syndikalisterna och djurrättsrörelsen. Det är en riktig sommarpärla och en liten tillbakablick helt enkelt.

Nu har jag inte sett snittlängden på låtarna, men är något av spåren över tre minuter?

Jo jag tror att vi har tre låtar som är över 3 min, det ungefär där dom ligger. Tycker man hinner säga allt man ska säga och spela allt man ska spela på 3 min.

Hur länge har det tagit att spela in skivan?

Det tog tid, energi och tålamod. Vi började med att arrangera upp alla låtar i maj 2015. Sen började vi med att spela in trummor och sedan fick vi, i och med att vi alla är föräldrar, försöka hitta tid att spela in allt annat i omgångar. Sena kvällar, tidiga mornar, jag tror vi var klar med den i november. Nästa skiva blir till att dynga in på en helg tror jag.

Vilka låtar blev klara först?

Det var inte riktigt så vi jobbade med inspelningen, vi filade på alla låtar in i det sista. Bytte ut någon gitarrgrej, bytte ut text, spelade om någon basgång osv.

Hur har ni spelat in skivan: Klassiskt med ett instrument i taget, eller live med allt på en gång?

Det vart ett instrument i taget.

Musiken eller texterna: Vad kommer först? Vem skriver låtarna?

Oftast är det jag som har en idé som jag gjort på ackgura. Men sen kommer de andra in och filar på låten med det de kan bäst. Tycker det är lättast att alla får tycka till och bidra, det brukar oftast bli bra då. Jag är dessutom så himla dålig på gitarr så ibland behöver jag någon som kan styra upp mig. I vissa fall så är det Henke eller Lars som har någon låtidé och då gör vi på samma sätt.

Vilken låt på skivan har inneburit mest jobb?

Jag skulle nog säga “Krossade Drömmar” den satte vi in som en chansning. Det är en konstig låt men fyller sin funktion. Jag vet inte om jag tycker den är jättebra eller dålig.

Lite bakgrund: Hur/när/var/varför startade Sista Brytet?

Det var i samband med att jag tog en längre paus från Totalt Jävla Mörker, jag ville mest ha ett socialt sammanhang där vi drack kaffe och snackade samt spelade musik. Eftersom jag lyssnar i princip bara på den här sortens punk så var steget inte så långt. Sen var det också en utmaning att spela gitarr och sjunga, jag har aldrig sjungit i ett band förut. Jag har mest skrikit och levt om, men att försöka hitta någon melodi eller pricka toner det var något helt nytt för mig. Men å andra sidan så är det inte heller så viktigt, det är det som som är så bra med punken. Den är liksom fri, det viktiga är energin och så.

Bandnamnet kom egentligen först, det var så att jag drömde att jag, Henke och Johan skulle bilda ett punkband som hette Sista Brytet. Jag och Johan spelade i ett HC-band typ kring 2000-2004 och Henrik har kört ljud åt oss i Totalt Jävla Mörker i en herrans massa år.

Har alla medlemmar varit med från starten?

Alla utom Lars som kom med 2014, vi spelade i ett HC-band han och jag. Jag kände direkt att han skulle kunna vara rätt person. Så egentligen skulle han bara var med på releasen för Split 7” som vi gav ut tillsammans med Popterror. Allt funkade så bra så vi frågade om han ville vara kvar.

På denna skiva gästar även Knugen Fallers Silvia Sate (Anna Philipsson) och även Popterrors Joakim Lindquist. Innan vi började spela så hade vi en tanke att Anna skulle vara med och sjunga på någon låt, det tog dock ett tag innan vi kom fram till vilken.

Helt orelaterad fråga: Pollenallergiker i bandet?

Henke är pollenallergiker, men grym basist och vän trots det!

Helt orelaterad fråga 2: Någon frimurare i bandet?

Nu måste jag ringa min advokat :)

Spelningar/releasefest inbokade framöver?

Vi ska spela på Kafé 44 i Stockholm den 13 Maj, samma dag som skivan släpps och i Uppsala dagen efter. Vi hade väl tänkt ha ett releasepartaj i Umeå lite senare. Det är ju så mycket som händer här. Vi får väl se, framöver, det blir förmodligen något mer under sommaren.

Du driver även eget skivbolag, Luftslott Records, och har släppt bland annat Brottsvåg, Vaken och Paarks under det senaste året. Vad är din inställning till att släppa skivor på LP och digitalt? Har den fysiska skivan spelat ut sin roll?

Nä det tycker jag inte. Vet inte om jag är partisk men det finns ju så mycket mer på t.ex en LP. Hantverket i omslaget, ljudet, texter och sådant som inte framkommer vid t.ex digitala strömningstjänster. Men som sagt jag älskar skivor och framför allt vinyl, gillar jag något så försöker jag skaffa skivan. Jag vet ju hur mycket tid, pengar och hjärta vissa musiker lagt ner på skivan. Det är ju dock en spännande tid med digitala strömningsmedia och bara för att man släpper en platta så är det inte säkert att man lyckats, det är ju mycket annat som ska klaffa också. Jag släpper bara vinyl och digitalt, tycker inte det är värt att lägga ner pengar på CD längre.

Vad tycker du/ni om den lokala musikscenen i Umeå just nu?

Den är sprudlande, det bildas nya grupper om vartannat.

Vad saknas?

Mer mindre scener. Men framför allt hade det varit bra med någon form av “rockklubb” som Scharinska var förut.

—-

Sista Brytet består av:

Fredrik Lindkvist – Sång, Gitarr
Johan Fjellström – Trummor
Henrik Wiklund – Bas, sång
Lars Kyösti – Gitarr

The Seashells – 90-talscomeback 2

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Del 2: The Seashells. Kommande delar: Bullshit, Guttersnipe. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Erik Domellöf

Foto: 90-talsbild – Sofie

Foto 2015-11-24 16 12 35

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet? 

Inspirerade av Smiths/Morrissey, Sarah Records (https://en.wikipedia.org/wiki/Sarah_Records) och gitarrpop från 60-talet, utmärkte sig The Seashells (Erik Domellöf, gitarr; Mattias Jonsson, bas; Jonas Larsson Thörnberg, röst) som Umeås kanske första twee pop band (twee pop = typ av huvudsakligen gitarrbaserad indiepop av det mer ”gulligare” slaget, med enkla melodier och texter). Sound karaktäriserat av klingande gitarrer och harmonier, med ett stänk av norrländsk melankoli, ständigt på jakt efter den perfekta poplåten (helst inte längre än 2 minuter lång). Vill minnas att vi en gång i en recension fick epitetet ”så mesiga att man vill slå dem”, vilket kanske är lite beskrivande… Kan också tilläggas att från början låg vi lite ”fel” tidsmässigt i en era av distade gitarrer och shoegazing. ”Vår” tid kom egentligen senare med band som Belle & Sebastian m fl.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bandet bildades redan 1991, lades mer eller mindre i träda ca 1996, gjorde diverse enkla inspelningar av mer obskyra covers och annat 1998-99, återuppstod 2003-2004 för en skivinspelning (efter påtryckning från ett japanskt skivbolag,https://open.spotify.com/album/53Pk14XVxMy7fgbuH8dm3q), och är nu aktiverade igen på grund av en fix idé att ge ut en vinylsingel för att fira…eh…25-årsjubileum! The Seashells har med andra ord aldrig officiellt lagt ner, även om det tar lite tid mellan livstecknen…

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Egentligen inte så mycket. Möjligen försökte vi få till ett mer 70-talsinfluerat, lite hårdare power pop sound på vissa låtar på den senaste skivan, men misslyckades – det blev lika milt som vanligt.

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Svår fråga. Jag har alltid varit imponerad av hur mycket bra musik i olika genrer som kommer från Umeå, och det bara fortsätter! Just nu finns det väldigt många intressanta lokala akter (ingen nämnd, ingen glömd), inte minst inom ”indie-genren” som ligger mitt hjärta nära. Ett dilemma är dock avsaknaden av en mellanstor scen för mindre etablerade band, hoppas att detta ändras.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Vi har precis färdigställt två nya låtar tänkta att utgöra en vinylsingel. Producerad av Robert Dahl Norsten som även spelar trummor (Seashells är lite kända för att ha haft väldigt många olika trummisar, vi blev en gång i ett fanzine jämförda med Spinal Tap…). Förhoppningsvis kan vi få ett skivbolag att nappa på detta projekt, och förhoppningsvis kan låtarna även ges ut i digital form (t ex Spotify). Enligt en initierad källa har vi fortfarande viss ”cred” i den internationella twee-subkulturen, så vi har lite ingångar att arbeta med. Efter det hoppas jag att vi kan spela in lite fler låtar, det finns ett antal i huvudet. Eftersom övriga bandmedlemmar inte längre bor i stan är det lite pusslande att få till inspelningarna, men modern teknik (och god hjälp av Robert samt andra tekniska personer) gör det möjligt. Spelningar…ja…förmodligen inte, men man vet aldrig…

 

Punkfest XIII, 6-7 maj – några snabba.

Punkfest13

Hej Adrian Löwander, en av arrangörerna av Punkfest XIII, två dagar kvar, hur känns det? Under kontroll?

Som alltid med ett arrangemang av den här storleken är det mycket med planering och saker som måste falla på plats. Tur nog är vi ett stabilt crew som styr upp festen i år så det kommer gå riktigt bra! Ett visst kontrollbehov gör såklart att man inte känner sig helt lugn förrän allt är över.

Blir det mycket folk?

Vi räknar med att det blir slutsålt alla dagar så det är drygt 150 pers per dag. Förhoppningsvis har vi en del gäster från andra städer och länder också, precis som föregående år.

Nyheter i år jämfört med tidigare?

Det som skiljer sig i år är att vi valt att satsa stort med flera utländska akter och band från andra städer. Bara hälften av banden är från stan. Det är dels för att ta hit band vi verkligen vill se och för att visa resten av världen hur underbart det är att spela i Umeå. Utöver det så är vi lite mer uppstyrda och organiserade. Till exempel så flyttar vi dagaktiviteterna (loppis, spelning och fika) ner till Bilda-källaren så att fler folk kan delta.

Ja, berätta lite mer om dagaktiviteterna!

Tanken med dagaktiviteterna är att ge fler chansen att delta på punkfesten tex unga som inte har råd att betala och barnfamiljer som inte orkar vara uppe sent på natten. Dagaktiviteterna är helt gratis. Det blir matinéspelning med fyra band, Serpent eyes, Bitchcraft, Argnes och Neurotics. Det kommer hållas en punkloppis där en kan fynda skivor, merch, smycken, konst m.m. Och så kommer det att finnas fika.

Några personliga favoriter du ser fram emot – och vad ska en inte missa?

Jag tycker såklart att man inte ska missa nåt band. Vi har en riktigt solid line-up i år båda dagarna. Men om jag ska välja favoriter så tycker jag man ska ta chansen att se Snake (Sthlm) och Chronic Fatigue på fredagen. Definitivt AJAX och Barcelona på lördagen. Det kommer bli helt oförglömligt! Därtill bör man också se Antisect, Vicious Irene, Korp, Härda Ut, Trots, Blodrus, Dogface, Bitchcraft, Serpent Eyes, Sista försöket, Argnes och Neurotics.

Något annat som är bra att veta – typ finns det mat?

För den som blir hungrig kommer King Falafel finnas på plats. Vi serverar också mackor och fika.

Sist men inte minst, var huserar ni alla tillresta band – dvs var är efterfesten?

De flesta banden sover hemma hos folk så vi räknar med både en och annan hemmafest både Öst på stan och Väst på stan.

Videopremiär: Hattstugan

Stadens muller har äran att premiärvisa Hattstugans, aka Magnus Bergmans, video ‘Blå Vägen (Let’s get it on)’. Och samtidigt ställa några frågor om Siewert Öholm, musiken och framtiden.

Den första, mest självklara frågan: Kom videon eller låten först? Har Siewert Öholms ”Mysteriet på Blå Vägen” inspirerat till låten eller tvärtom?

Låten kom först. Riffet skrev jag när jag brottades med en engelskaläxa när jag var 19, då gick låten hälften så fort för jag hade bestämt mig för att bli shoegazare på tonårens höst. Sen insåg jag att shoegaze-killar brukar ha en tendens att vara smala och dryga så jag lät det vara. Jag skrev om den ett år senare med det sound den besitter just nu. ”Mysteriet på Blå Vägen” är kanske den finaste TV-film som producerats så det låten saknar, kompenseras av den grymma videon. Typ.

Har du någon relation till skolklassen i videon, klass 6C på Vegaskolan i Vännäs?

Joho. Min mamma spelar ett av detektiv-barnen och det är hennes videoband som jag har jobbat med. Det var en grym skådespelardebut enligt mig. Sen gick jag också i klass 6C på Vegaskolan när det begav sig för mig, 35 år senare – Siewert Öholm kom dock aldrig till min klass för att pitcha TV-idéer.

Hattstugan

Hattstugan.

Hattstugan, bra namn! Är det Elsa Beskow som har inspirerat?

Yes, det är en Elsa-referens. Jag tyckte Hattstugan lät rart och fint, och samtidigt lite lite black metal.

Vilka består bandet av, är det ditt eget soloprojekt eller är andra inblandade på nåt hörn?

Det är bara jag. Jag har väl försökt övertala vänner att agera kompband men det har inte gått så bra hittills. Men om jag inte fegar ur på hela grejen och bestämmer mig för att prova spela live så ska jag absolut lösa något typ av liveband så jag slipper stå själv med en telecaster-kopia och skråla. Är något mer material inplanerat med Hattstugan? Om ja, vad är det som är på gång och när släpps det? Egentligen inte, när jag fick idén tänkte jag spela in en EP. Tanken var jävligt god men helt plötsligt hade det gått typ nio månader och den enda fullständiga låten var Blå vägen. Om det fortfarande känns kul nu efter släppet så ska jag absolut försöka färdigställa en EP till sommaren.

Vad, förutom Siewert Öholm (?), inspirerar Hattstugan?

Jag försöker att inte inspireras så mycket av annan musik, det slutar alltid med att jag copy-paste:ar grejerna jag gillar och så blir det sämst. Jag hittade en grym låt med The Monkees för ett tag sedan samtidigt som jag jobbade med en annan Hattstugan-låt, det märktes kan jag säga. Berätta lite om de övriga banden som du spelar i? De band som är aktiva idag är väl PAARKS och KIRA. Båda är ”skivaktuella” som det så fräckt kallas.

Vem har spelat in/mixat/mastrat?

Emil Uppenberg (Spice Boys, Freakweek) var snäll och hjälpte mig under truminspelning. Erik Björklund (Birchwood Sparks) hjälpte mig att spela in gura. När jag skulle mixa så tappade jag bort mitt projekt på datorn så den mix som jag senast hade printat då fick bli den den slutfärdiga (Den var minst ett halvår gammal at the time) – sen skickade jag låten till polaren Hampus i Skellefteå så mastrade han den på några minuter typ. Tack vänner!

Tack Hattstugan!

The Vultures – 90-talscomeback 1

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Först ut: The Vultures. Kommande delar: Seashells, Bullshit, Guttersnipe. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Johan Sellman

Foto: 90-talsbild – Ida Milton; ny bild: groupie

IMG_1431

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet?

Bandet uppstod ur askan av vårt föregående band, Kriminell Karamell, som spelade någon form av hardcore/grindcore på svenska.  Bandbildandet kom i fas med att vi började gilla Misfits, Danzig, läste HP Lovecraft och annan skräcklitteratur. Dessutom tror jag vi alla kollade på skräckfilmer som Evil Dead och blev allmänt glada i att skrämmas.

12246889_1523667687955963_7411276566661335075_n

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bandet bildades 1991 och höll igång till 1992/93, då vi började klä oss i flanell och skaffade page. Vi återförenades förra sommaren då några bekanta arrangerade en fest i Bräntbergsbacken, där vi spelade på ett lastbilsflak – holy ground. I samband med det fick vi ett par spelningar under sommaren. Under våren började vi skriva låtar och nu ska vi spela in det nya materialet.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Tidigt 90-tal var musiken ganska snabb och låtarna var poppiga med woooo-körer. Det nya materialet har andra influenser som Black Metal, Motörhead och Kängpunk. Det nya materialet innehåller politiska texter och så var det kanske inte alla gånger på 90-taletJ

Dying To Eat Your Brain

Who’s been causing all that racket in town?
Do you really want to know?
Who’s starting fires at the end of street?
Do you really need to know?
Who’s that lurking behind the corner of the house?
Do you really want to know?
I’m done crying in the bitter rain
I’m dying to eat your brain

Where I live the game to play is compromise solution
Where I live we lie and play dead
While the outbreak on TV makes me spill my morning coffee

Where I live we lie and play dead

What was that sound in the graveyard last night?

Do you really want to know?

Have you found your taste for raw flesh yet?

Then you really ought to know

Is there enough canned food in your bunker?

Are you fully trained?

Are you a blue-collar or a banker?

(Either way) I’m dying to eat your brain

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

På 90-talet fanns det fler scener på uteställen och det var enklare att få släppa saker under cd-eran. Då fick man oftare betalt för en spelning. Idag är det svårare för ett oetablerat band. Vi skulle vilja se att mindre band kan spela ibland på stadens krogar och att dessa inte bara säkra kort som DLK och The Kristet Utseende. Inget ont om dessa band, men det finns inget ställe som kör lokala akter i fullbandssättning. Det gyllene undantaget är Verket som har den öppnaste scenen av alla.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Den 13/5 spelar vi på Klubb Warsaw (Verket) och den 2/7 på Backenfestivalen. Hoppas på fler spelningar. Vi kommer att spela in de nya låtarna vilket känns väldigt kul. 90-talet känns inte så viktigt att återskapa, men däremot peppen och drivkraften som fanns – den tar vi gärna tillbaka i gitarrens och vävens brandskattade Umeå anno 2016.

pressbildamanda2

Mycket reverb på Amandas solodebut

Med ett reverbkryddat gitarrspel och starka texter har Amanda Lindberg blivit ett namn att räkna med i musik-Umeå. Den 25 april släpps solodebuten The Bloom, som firas med releasefest på Sagateatern den 29 april.

Om det delades ut ett pris för flitigaste musikern i Umeå just nu skulle Amanda Lindberg onekligen ligga bra till. Under Umeå Open-helgen blev det inte mindre än tre spelningar, två i eget namn (på Kii och nomethods skivbolagsfest) och en med bandet Indiekid Aurelia (på Pipes). Utöver detta spelar hon även i Paarks som nyligen släppte sitt debutalbum Stranger Shores. Förutom releasefesten går det i april även höra henne live i P4 Västerbotten (25/4) och på Heartbeats, Gotthards nya onsdagsklubb (27/4).

– Det är bara roligt att det är fullt upp, det är ju det här jag älskar att göra, berättar hon.

 Mystisk och melodisk debut-ep

Solo-epn innehåller fyra låtar. Hälften av materialet – sång, gitarr och bas – är inspelade hemma, hälften hos i KMJ Umeå Studio med Kalle Johansson som producent.

– Live kör jag själv med gitarr, men på plattan finns även instrument som tvärflöjt och tramporgel med. Jag skulle beskriva den som mystisk och melodisk.

Så här berättar Amanda själv om låtarna.

Flowers. Jag skrev den för fyra år sedan. Den handlar om att längta bort, om att hoppas att gräset är grönare på andra sidan, men sedan inse att det inte är så enkelt. Temat är fortfarande aktuellt för mig.

Into the blue. Den handlar om en kompis och hennes speciella sätt att hantera ångest. Hon brukar bada i iskallt vatten.

 Under Our Feet. En låt om män som våldtar, försökte få till ett mörkt sound som understryker temat.

 The Song Sparrow Song. En naturromantisk låt som är inspirerad av skogen och naturen i Umeå med omnejd.

Älskar reverb på gitarren

Alla som sett Amanda spela solo vet att hon älskar reverb på gitarren.

– Jag försöker hitta mitt eget sound på gitarren genom att ta bort all diskant och jobba med mycket reverb. Jag tycker att reverb får musiken att låta mycket större och bättre, lite som att man spelar i en kyrka.

Amanda jobbar också mycket med öppna stämningar i gitarrspelet, det gör henne fri att experimentera.

– Laura Marling är en favorit, hennes sätt att blanda melodislingor och spela med öppna stämningar är inspirerande. Jag är även förtjust i Skators säregna gitarrspel och hur gitarren och sången samarbetar hos henne.

Kvinnoseparatistisk utbildning på Gotland

Amanda gick musikprogrammet på Midgård, därefter blev det ett år på Ella Music Education, en kvinnoseparatistisk folkhögskola på Fårösund. Där fick hon lära sig allt från att spela i band till att styra sina egna turnéer.

– Ett väldigt lärorikt år. Vi var bara åtta i klassen och hade tillgång till ett eget musikhus med både ensemblesalar och studio. Det gick att spela dygnet runt om man ville.

Efter året på Gotland bodde hon i Göteborg innan hon återvände hem till Umeå igen. Här blev hon, efter en spelning på Kulturhusfestivalen, kontaktad av Kalle Johansson på KMJ Umeå Studio – som på sistone bland annat spelat in Dolce och De Montevert – som tyckte att hon skulle komma dit och spela in sitt eget material.

– Han har hjälpt mig att hitta det sound och den stämning jag är ute efter på epn, men jag har hela tiden haft sista ordet. Nu hoppas jag min musik ska få lyssnarna att känna något och bli inspirerade. Ungefär det jag själv vill få ut av musik jag tycker om.

Paarks, Indiekid Aurelia och covers

Om man vill spåra Amandas utveckling en tid tillbaka kan det vara kul att gå in på soundcloud och lyssna på de covers hon gjort av Strokes, Daniel Norgren, Broder Daniel och The Tallest Man On Earth.

– Jag gillar att göra covers på låtar jag snöat in på. What Ever Happened med Strokes spelade jag faktiskt in som en födelsedagspresent till en kompis.

Paarks blev Amanda värvad till när de behövde en ny gitarrist.

– Paarks är jättekul för bandet skiljer sig så mycket från mitt soloprojekt. Jag spelar både lead- och kompgitarr, det är rätt knixiga slingor så jag utvecklas verkligen av det. Vi spelar live på Sagateatern 25 maj, kom och se oss!

Och så är det Indiekid Aurelia.

– Där sjunger jag och spelar gitarr. Bandet består av mig och mina tre vänner Magdalena, Mark och Jesper. Vi spelar post-rockig pop på svenska. Det går att se oss live den 12 maj i Bildas källare då vi spelar tillsammans med Birchwood Sparks och Katastrof.

Hur hinner du med allt?

 – Bra fråga! Jag antar att det är för att jag tycker att det är så roligt. Det jag verkligen vill göra tar jag mig tid till och prioriterar. Och så har jag en kalender i mobilen, den är guld.

Imessage-intervju med Blondino

Foto: Oskar Sandström

Joel Dunkels (Caotico, Industri Royal) är aktuell med ny musik under namnet Blondino. För fösta gången står Umeåmusikern helt på egna ben. Premiärspelningen sker på egna arrangemanget Clöb 30 april (valborg) på Sävargården i Umeå.

Stadens Muller tänker mobile first och gjorde en intervju med honom över Imessage. Oredigerat, ostrukturerat och garanterat läsvärt!

Blå: Erik Hillbom

Vit: Joel Dunkels

IMG_0242

Den 30 april är det premiär för Clöb.

LIVE:

KATOHJÄRTA
BLONDINO (Livedebut!)

DJ
TOVE STYRKE
NORTHERN TACTICS
THOMAS HEDLUND (PHOENIX/DEPORTEES)
KICKI KARLSSON (INVSN/HONUNGSVÄGEN)
JOHAN DÖDEN DAHLROTH

Biljetter: http://www.tickster.com/sv/events/89hmvn97wjdfm3e/2016-04-30/valborgsfest

Facebookevent: https://www.facebook.com/events/450724555123269/

Hej Erik Karlsson! Hur är läget?

Erik Karlsson i en stupstock.

Erik Karlsson i en stupstock.

Hej Erik Karlsson! Hur är läget?
– Bra, men lite yr. Har druckit mig helt stinn på kaffe här borta.

Üni Foreman, Chicagojazzen Arkestra och Boys (?) på Vasakyrkan under fredagens Umeå Open. Och du spelar med alla tre banden. Stämmer det?
– Nja, jag spelar inte med Boys, men annars så stämmer det! Jag spelar dock på torsdagen med Skator. Anna Rauhala däremot kommer förhoppningsvis spela med alla fyra banden i Vasakyrkan, haha. Bandincesten is real

Skulle vilja kalla detta ett äkta hat trick. Kommer du att orka? Kolhydratladdar du eller laddar du upp på annat sätt?
– Ja, jag har hört mycket om det här med High Carb. Bara att smälla i sig ett sexpack hamburgerbröd så går energin jävlart direkt ut i blodet!

Kommentar från Henrik Lång: ”Erik brukar tjata sig in i ytterligare något band. Tre lär inte stoppa.” Räcker det med tre eller blir det kanske ännu fler?
– Haha! Förra året gjorde jag sex spelningar under Umeå Open och gick nog in lite i väggen. Så försöker ta det lite lugnare nu. Går att hålla nere stressnivån rätt bra när det handlar om att hoppa in lite som jag gör med Skator exempelvis. Kan å andra sidan vara svårt att hålla sig då det är så jävla roligt att spela i band. Fin balansgång det där

Vad spelar du för instrument i respektive band?
– Gitarr med Üni och Chicagojazzen och trummor på en låt med Skator

Det är kanske lika bra att du räknar upp de band som du är med i för tillfället?
– Just nu är det väl Chicagojazzen, Üni Foreman och Eterkropp som är aktiva. Sen så har jag mest hållt på och spelat in och mixat grejer den senaste tiden.

Har jag fått det om bakfoten, eller visst har Chicagojazzen blivit ett riktigt storband den senaste tiden? Vilka instrument/personer ingår i bandet på Open?
– Ja, nu på Open så kommer vi att vara nio pers på scenen. Christian Augustin (Totalt Jävla Mörker) och Emil Uppenberg (Spice Boys) spelar trummor, Sur-Dennis Fahlgren (Blodet) spelar bas, jag och Isak Falk-Eliasson (Lesley) spelar gitarr, Ola Norlander (Tre Stående) spelar orgel, Lina Högström (Skator) spelar fiol och sjunger lite och Ingrid Arvidsson och Lage Johansson spelar saxofoner.

Kan du ge en hint om vad Chicagojazzen, Üni Foreman och (Boys) kommer att bjuda på på fredag?
– Chicagojazzen kommer nog bjuda på stök och hög ljudnivå. Blir ju ett jävla hallå med så pass stort band. Üni Foreman kommer mest att spela nya låtar vilket känns jävligt kul. Känns som att vi spelat typ fem gånger på Open och mestadels kört ganska samma setlist. Roligt att få visa upp lite nya prylar! Vad Boys kommer bjuda på har jag ingen aning om, men om jag får gissa så gissar jag på helt orimligt bra powerpop som kommer få alla i publiken att vilja starta eget band, men sedan få alla att deppa ihop när de ställt sig i repan och inse att det är omöjligt att toppa the genius of Boys!

Nåt speciellt ”moment” som publiken kan se fram emot?
– Alla mina gitarrsolon! Näe, jag ba skojas. Bra fråga. Tyvärr är det ju lite speciellt att spela inomhus. Open gick inte med på vår hutlösa pyrotekniska budget så mest troligt blir det bara ett gäng som står och stirrar på sina skor. En gång när jag googlade ”Chicagojazzen” hittade jag en blogg där någon skrev att ”spelningen var ju bra, men bandet har lika mycket utstrålning som en strumpa”.

Förutom de här tre banden är du också involverad i andra musikprojekt. T.ex mixade du Vakens debutskiva? Finns det andra pågående eller avslutade projekt du kan/vill berätta om?
– Ja, i vinter så spelade jag in och mixade Spice Boys kommande EP. Ett grymt band som låter typ som ett högstadieband fast på ett mäktigt sätt. Det är som om de pressat ihop alla bandmedlemmars samlade rockinfluenser och spelar allting samtidigt på ett skevt men jävligt grymt vis. Fritidsgårdsrock!

Läs Nils Fredrikssons recension av Spice Boys låt It’s Coming här

– Sen har jag mixat Levande Döds nya platta. Levande Död är min kompis Erik Lahti från Luleå och vi har känt varandra sedan vi gick gymnasiet och började skriva till varandra på myspace. Skivan är typ raggarrock fast mörkt som fan. Som om Mayhem försökte spela Gun Clublåtar fast de har lånat Siouxsie and the Banshees utrustning.

– Jag håller även på och fipplar med lite Eterkroppinspelningar som kommer att resultera i en split12″ med Det Jordiska så småningom.

– Nya Chicagojazzenskivan är väl typ 90% mixad och klar. Lite småputs kvar på den och sen ska vi börja fippla i ett album med Üni Foreman där vi lade grunder på rullbandare i Skellefteå i julas. Kommer bli grymt, men vill kunna fokusera hårt på den så väntar lite tills jag fått klart grejer först.

Du blev väl också Skellefteå kommuns kulturstipendiat förra året? Ger det arbetsro eller prestationsångest?
– Det har jag inte tänkt på faktiskt. Tror jag styr upp både prestationsångest och arbetsro bra på egen hand, haha. Däremot så gav det mig en möjlighet att betala hyra och köpa en massa cigg. Tack, Skellefteå Kulturnämnd!

Chicagojazzen hade även ett lyckat 1 aprilskämt förra veckan. Kan du berätta lite om ”Tidlöst ös”-boxsetet?
– Titeln ”Tidlöst ös” var något jag drömde fram i somras och vaknade skrattandes pga den värdekassa titeln. Jag skrev upp det som en påminnelse i mobilen den 30:e mars och glömde bort det. När påminnelsen ploppade upp så konsulterade jag min kompis Andréas som är en ökänd skojare och han hjälpte till att photoshopa till omslaget. Tyvärr är han så jävla bra på photoshop att rätt många tycks ha blivit lurade. Trodde trippelvinylbox, texthäfte och den kassa titeln skulle få folk att genomskåda luret!

Det är väl inte ens du på omslaget?
– Hehe, nej! Det är Mats Wikström från Eterkropp. En bild från typ 1993 då han hade hår och rökte.

Fick du in några förhandsbeställningar rentav?
– Jo, det var ett gäng som ville förhandsboka och de pengarna får de aldrig mer se röken av igen. Nämnde jag att jag skriver det här från Bahamas?

Tack för frågestunden och lycka till på Umeå Open, Erik Karlsson!
– Tack!

Spice Boys

Recension: Spice Boys – It’s Coming

The Sonics var ett av USA:s hårdaste band på 1960-talet. Det sägs att de brukade gå loss med ishackor på sina förstärkare innan spelningarna för att få det rätta, trasiga soundet. De sjöng om att dricka stryknin, en alkoid som är betydligt starkare än alkohol och redan i små doser kan vara livshotande. Jag tänker på The Sonics när jag lyssnar på Spice Boys fantastiska debutsingel ”It´s Coming” – producerad av Erik ”Chicagojazzen” Karlsson – som rusar fram som en jagad hund med mörker i blicken.

Sönderfallet är hela tiden nära och efter 45 sekunder ylar sångaren Sebastian Holmlund följdriktigt ”destruction, destruction”. Låten stannar av en hundradel, jag hinner tänka att den ska sluta redan där, men då räknar han blixtsnabbt in, 1-2-3-4, och den våghalsiga färden för den här garagerock-smällaren fortsätter i 200 kilometer i timmen. Allt avslutas med en 40 sekunders urladdning med psykedeliska förtecken där det känns som allt brinner och ramlar isär. Och det är utfört på ett så skickligt vis att man bara vill höra det igen, igen och igen.

En referens som också dyker upp i huvudet när jag hör ”It´s Coming” är danska iceage, som jag såg live i Denver 2013. Det är en av de hotfullaste spelningar jag sett. Redan efter ett par låtar var det tumult i publiken längst fram vid scenen, den nihilistiska musiken lockade fram en sådan stämning. Det var motsatsen till feelgood-musik, och den gjorde mig paradoxalt nog på bra humör.

”It´s Coming” sägs handla om arbetslöshet. Kanske om att vilja slå sönder saker för att allt känns så mörkt och meningslöst. Det är i alla fall så det låter. Och det är så oerhört befriande att höra det – när det presenteras så här övertygande. Attityden är ungefär: varför ta ytterdörren när vi går in i en lägenhet, ingen kommer tacka oss för det, vi hoppar in genom det stängda fönstret istället och ser glasrutan smashas i småbitar.

Ett glas stryknin någon?

Spice Boys debut-ep landar 22 april, och heter ”Spice City”.

 

Premiär för Heartbeats på Gotthards

Det märks att Umeå saknat en scen för lokala akter. På premiärkvällen för musikklubben Heartbeats, som håller till på Gotthards krog, var det mycket folk och stor spridning bland åldrarna. Stället var fullsatt redan när William Adam gick på strax efter 21, följt av Årets Ninja och avslutningsvis Honungsvägen. Upplägget att alla akter kör 25-30 minuter känns väldigt lagom. Ser verkligen fram emot nästa gång, den 27 april, då med Algesten, Hjärtkniparen och Amanda Lindberg på scenen, samt Annika Norlin i dj-båset.

Här är två klipp från kvällen!