Kategoriarkiv: 90-tal

Guttersnipe – 90-talscomeback 4!

Finalen i Stadens Mullers serie om 90-talsband: Guttersnipe!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Jocke Larsson

IMG_7863

Bild: 1993/1994, samma fototillfälle som till första demon.

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet?  

För att citera VK från typ 1994, så var vi ”tre killar som lät betydligt mer än bara tre killar”. Vi spelar, och har alltid spelat, brittisk Oi/Punk. På 90 talet hade Oi musiken ett oförtjänt dåligt rykte och många ansåg att Oi var lika med höger/rasist punk, vilket naturligtvis inte var sant. Men vi har hela tiden varit tydliga med att vi är ett anti-rasistiskt band. Vi släppte 2 fullängdare (95 och 99) och 3 singlar.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Jag och Henke började spela tillsammans typ 1990 och spelade under olika namn (bl.a. Total Chaos & The Antagonists) flitigt på ungdomsgårdarna runt om i stan. Vi lirade punk och ville väl låta som den musik vi lyssnade på då, mycket GBH, Exploited, Black Flag osv.Tror att det var 1993 som Tia (som hade gjort typ alla låtar) valde att satsa mer på sitt andra band (Slutstation Tjernobyl) och då bildades Guttersnipe.

Vi har aldrig lagt av, och det tror jag aldrig att vi kommer att göra heller, vi spelar bara inte lika ofta nuförtiden. Men man kan nog säga att efter år 2000 så har vi väl inte spelat så många gånger per år, och vissa år inget alls … Senaste åren har vi försökt göra någon spelning varje år, och anledningen till att vi ”kommit igång” igen är att det helt plötsligt börjar komma erbjudanden om att spela lite överallt.

IMG_3027

Bild: I samband med spelning på HD-klubben typ 96.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Inte så mycket faktiskt, jag tror att vi vill låta likadant nu som vi ville när vi började spela faktiskt. Vi bytte trummis i början några gånger, men Uffe har spelat med oss sen typ 97, Åberg började ju också spela med oss typ 98 så sen dess är vi samma 4 medlemmar.

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Jag måste erkänna att jag har rätt dålig koll på Umeås musikscen idag, men det känns som att på 90-talet var det mer musik av ungdomar för ungdomar. Det var ju sjukt mycket spelningar på ungdomsgårdarna runt om i stan och som jag minns det så var det sällan eller aldrig några ”gubbar” över typ 25 år som spelade, inte i Umebanden i alla fall.
Det positiva med särskilt första hälften av 90-talets musikscen var just att det var mycket spelningar, många band och att punk och Hardcore var den dominerande musiken på ungdomsgårdarna. Det negativa för oss var kanske att hardcore efterhand tog över totalt och punkscenen nästan försvann. Idag finns det väl inga ungdomsgårdar kvar, så den biten saknas ju såklart, jag får för mig att det leder till att färre band startas och får chansen att spela, men det kanske inte är så. Det positiva med dagens scen är väl att många gamla band kommit igång igen och att Verket är en bra lokal med mycket spelningar.

IMG_6922

Bild: I samband med spelning i Stockholm 2012.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Vi ska spela på en punkfestival utanför Barcelona i Augusti och hade planerat att hinna med ett gig i Umeå innan dess, men av olika anledningar kanske inte Umeå spelningen blir av den här gången heller. Men vi ska definitivt försöka spela i Umeå så snart som möjligt. Vi har också planer på att göra och spela in några nya låtar, men eftersom vi är utspridda över landet och alla har barn, så är det tyvärr inte så lätt att få ihop det.

Bullshit – 90-talscomeback 3

 

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Del 3: Bullshit. Kommande delar: Guttersnipe + exklusiv Komedaspecial. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Mattias Åberg och Marcus Bylund

_DSC9175

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet? 

Då en studerande tonårstrio som spelade oi-punk. Nu en heltidsarbetande familjefäderstrio som spelar oi-punk.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bullshit bildades 1990 och efter 2 LP skivor och en sista demo med 8 låtar så gjorde vi ett sista gig 1997 och la sedan av pga flytt. Vi hade en reunion repning 2012 och det kändes bra så vi bestämde oss för att fortsätta. Musik är en oumbärlig del av livet och vi planerar att fortsätta minst lika länge som Rolling Stones.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Marcus: Inte alls. Varför ändra ett vinnande koncept? Vi har samma influenser nu som då, tex Blitz, Cock Sparrer, Business och 4-Skins.

Mattias – Vi är hårdare, bättre och visare.

_DSC8991

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Marcus: Ingen direkt koll på det, men tyckte det var roligare på 90-talet då det inte var lika kategoriskt uppdelat i punk/metal/hiphop gigs. Blir lite kaka på kaka med 6 punkband en kväll.

Mattias: Nu går jag inte på lika mycket konserter som förr i tiden men jag tror att det finns färre antal ungdomsgårdar att spela på för de lite yngre. Sen så tror jag att det var lite speciellt där i början av 90-talet när band började lira hardcore i Umeå. Det var nått nytt och spännande som man aldrig hört förut. Jag tror det är svårare idag att få den känslan som spreds bland ungdomen på den tiden. Det positiva är väl Verket, ett bra ställe som man önskar fanns då man själv var ung.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Släpp av 4-spårs EP och tillhörande releasegig den 4 juni på Verket.

804526_10153260810857709_ kopia

 

The Seashells – 90-talscomeback 2

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Del 2: The Seashells. Kommande delar: Bullshit, Guttersnipe. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Erik Domellöf

Foto: 90-talsbild – Sofie

Foto 2015-11-24 16 12 35

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet? 

Inspirerade av Smiths/Morrissey, Sarah Records (https://en.wikipedia.org/wiki/Sarah_Records) och gitarrpop från 60-talet, utmärkte sig The Seashells (Erik Domellöf, gitarr; Mattias Jonsson, bas; Jonas Larsson Thörnberg, röst) som Umeås kanske första twee pop band (twee pop = typ av huvudsakligen gitarrbaserad indiepop av det mer ”gulligare” slaget, med enkla melodier och texter). Sound karaktäriserat av klingande gitarrer och harmonier, med ett stänk av norrländsk melankoli, ständigt på jakt efter den perfekta poplåten (helst inte längre än 2 minuter lång). Vill minnas att vi en gång i en recension fick epitetet ”så mesiga att man vill slå dem”, vilket kanske är lite beskrivande… Kan också tilläggas att från början låg vi lite ”fel” tidsmässigt i en era av distade gitarrer och shoegazing. ”Vår” tid kom egentligen senare med band som Belle & Sebastian m fl.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bandet bildades redan 1991, lades mer eller mindre i träda ca 1996, gjorde diverse enkla inspelningar av mer obskyra covers och annat 1998-99, återuppstod 2003-2004 för en skivinspelning (efter påtryckning från ett japanskt skivbolag,https://open.spotify.com/album/53Pk14XVxMy7fgbuH8dm3q), och är nu aktiverade igen på grund av en fix idé att ge ut en vinylsingel för att fira…eh…25-årsjubileum! The Seashells har med andra ord aldrig officiellt lagt ner, även om det tar lite tid mellan livstecknen…

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Egentligen inte så mycket. Möjligen försökte vi få till ett mer 70-talsinfluerat, lite hårdare power pop sound på vissa låtar på den senaste skivan, men misslyckades – det blev lika milt som vanligt.

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Svår fråga. Jag har alltid varit imponerad av hur mycket bra musik i olika genrer som kommer från Umeå, och det bara fortsätter! Just nu finns det väldigt många intressanta lokala akter (ingen nämnd, ingen glömd), inte minst inom ”indie-genren” som ligger mitt hjärta nära. Ett dilemma är dock avsaknaden av en mellanstor scen för mindre etablerade band, hoppas att detta ändras.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Vi har precis färdigställt två nya låtar tänkta att utgöra en vinylsingel. Producerad av Robert Dahl Norsten som även spelar trummor (Seashells är lite kända för att ha haft väldigt många olika trummisar, vi blev en gång i ett fanzine jämförda med Spinal Tap…). Förhoppningsvis kan vi få ett skivbolag att nappa på detta projekt, och förhoppningsvis kan låtarna även ges ut i digital form (t ex Spotify). Enligt en initierad källa har vi fortfarande viss ”cred” i den internationella twee-subkulturen, så vi har lite ingångar att arbeta med. Efter det hoppas jag att vi kan spela in lite fler låtar, det finns ett antal i huvudet. Eftersom övriga bandmedlemmar inte längre bor i stan är det lite pusslande att få till inspelningarna, men modern teknik (och god hjälp av Robert samt andra tekniska personer) gör det möjligt. Spelningar…ja…förmodligen inte, men man vet aldrig…

 

The Vultures – 90-talscomeback 1

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Först ut: The Vultures. Kommande delar: Seashells, Bullshit, Guttersnipe. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Johan Sellman

Foto: 90-talsbild – Ida Milton; ny bild: groupie

IMG_1431

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet?

Bandet uppstod ur askan av vårt föregående band, Kriminell Karamell, som spelade någon form av hardcore/grindcore på svenska.  Bandbildandet kom i fas med att vi började gilla Misfits, Danzig, läste HP Lovecraft och annan skräcklitteratur. Dessutom tror jag vi alla kollade på skräckfilmer som Evil Dead och blev allmänt glada i att skrämmas.

12246889_1523667687955963_7411276566661335075_n

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bandet bildades 1991 och höll igång till 1992/93, då vi började klä oss i flanell och skaffade page. Vi återförenades förra sommaren då några bekanta arrangerade en fest i Bräntbergsbacken, där vi spelade på ett lastbilsflak – holy ground. I samband med det fick vi ett par spelningar under sommaren. Under våren började vi skriva låtar och nu ska vi spela in det nya materialet.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Tidigt 90-tal var musiken ganska snabb och låtarna var poppiga med woooo-körer. Det nya materialet har andra influenser som Black Metal, Motörhead och Kängpunk. Det nya materialet innehåller politiska texter och så var det kanske inte alla gånger på 90-taletJ

Dying To Eat Your Brain

Who’s been causing all that racket in town?
Do you really want to know?
Who’s starting fires at the end of street?
Do you really need to know?
Who’s that lurking behind the corner of the house?
Do you really want to know?
I’m done crying in the bitter rain
I’m dying to eat your brain

Where I live the game to play is compromise solution
Where I live we lie and play dead
While the outbreak on TV makes me spill my morning coffee

Where I live we lie and play dead

What was that sound in the graveyard last night?

Do you really want to know?

Have you found your taste for raw flesh yet?

Then you really ought to know

Is there enough canned food in your bunker?

Are you fully trained?

Are you a blue-collar or a banker?

(Either way) I’m dying to eat your brain

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

På 90-talet fanns det fler scener på uteställen och det var enklare att få släppa saker under cd-eran. Då fick man oftare betalt för en spelning. Idag är det svårare för ett oetablerat band. Vi skulle vilja se att mindre band kan spela ibland på stadens krogar och att dessa inte bara säkra kort som DLK och The Kristet Utseende. Inget ont om dessa band, men det finns inget ställe som kör lokala akter i fullbandssättning. Det gyllene undantaget är Verket som har den öppnaste scenen av alla.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Den 13/5 spelar vi på Klubb Warsaw (Verket) och den 2/7 på Backenfestivalen. Hoppas på fler spelningar. Vi kommer att spela in de nya låtarna vilket känns väldigt kul. 90-talet känns inte så viktigt att återskapa, men däremot peppen och drivkraften som fanns – den tar vi gärna tillbaka i gitarrens och vävens brandskattade Umeå anno 2016.