Författararkiv: Jessica Larsson Svanlund

Guttersnipe – 90-talscomeback 4!

Finalen i Stadens Mullers serie om 90-talsband: Guttersnipe!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Jocke Larsson

IMG_7863

Bild: 1993/1994, samma fototillfälle som till första demon.

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet?  

För att citera VK från typ 1994, så var vi ”tre killar som lät betydligt mer än bara tre killar”. Vi spelar, och har alltid spelat, brittisk Oi/Punk. På 90 talet hade Oi musiken ett oförtjänt dåligt rykte och många ansåg att Oi var lika med höger/rasist punk, vilket naturligtvis inte var sant. Men vi har hela tiden varit tydliga med att vi är ett anti-rasistiskt band. Vi släppte 2 fullängdare (95 och 99) och 3 singlar.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Jag och Henke började spela tillsammans typ 1990 och spelade under olika namn (bl.a. Total Chaos & The Antagonists) flitigt på ungdomsgårdarna runt om i stan. Vi lirade punk och ville väl låta som den musik vi lyssnade på då, mycket GBH, Exploited, Black Flag osv.Tror att det var 1993 som Tia (som hade gjort typ alla låtar) valde att satsa mer på sitt andra band (Slutstation Tjernobyl) och då bildades Guttersnipe.

Vi har aldrig lagt av, och det tror jag aldrig att vi kommer att göra heller, vi spelar bara inte lika ofta nuförtiden. Men man kan nog säga att efter år 2000 så har vi väl inte spelat så många gånger per år, och vissa år inget alls … Senaste åren har vi försökt göra någon spelning varje år, och anledningen till att vi ”kommit igång” igen är att det helt plötsligt börjar komma erbjudanden om att spela lite överallt.

IMG_3027

Bild: I samband med spelning på HD-klubben typ 96.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Inte så mycket faktiskt, jag tror att vi vill låta likadant nu som vi ville när vi började spela faktiskt. Vi bytte trummis i början några gånger, men Uffe har spelat med oss sen typ 97, Åberg började ju också spela med oss typ 98 så sen dess är vi samma 4 medlemmar.

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Jag måste erkänna att jag har rätt dålig koll på Umeås musikscen idag, men det känns som att på 90-talet var det mer musik av ungdomar för ungdomar. Det var ju sjukt mycket spelningar på ungdomsgårdarna runt om i stan och som jag minns det så var det sällan eller aldrig några ”gubbar” över typ 25 år som spelade, inte i Umebanden i alla fall.
Det positiva med särskilt första hälften av 90-talets musikscen var just att det var mycket spelningar, många band och att punk och Hardcore var den dominerande musiken på ungdomsgårdarna. Det negativa för oss var kanske att hardcore efterhand tog över totalt och punkscenen nästan försvann. Idag finns det väl inga ungdomsgårdar kvar, så den biten saknas ju såklart, jag får för mig att det leder till att färre band startas och får chansen att spela, men det kanske inte är så. Det positiva med dagens scen är väl att många gamla band kommit igång igen och att Verket är en bra lokal med mycket spelningar.

IMG_6922

Bild: I samband med spelning i Stockholm 2012.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Vi ska spela på en punkfestival utanför Barcelona i Augusti och hade planerat att hinna med ett gig i Umeå innan dess, men av olika anledningar kanske inte Umeå spelningen blir av den här gången heller. Men vi ska definitivt försöka spela i Umeå så snart som möjligt. Vi har också planer på att göra och spela in några nya låtar, men eftersom vi är utspridda över landet och alla har barn, så är det tyvärr inte så lätt att få ihop det.

Bullshit – 90-talscomeback 3

 

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Del 3: Bullshit. Kommande delar: Guttersnipe + exklusiv Komedaspecial. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Mattias Åberg och Marcus Bylund

_DSC9175

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet? 

Då en studerande tonårstrio som spelade oi-punk. Nu en heltidsarbetande familjefäderstrio som spelar oi-punk.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bullshit bildades 1990 och efter 2 LP skivor och en sista demo med 8 låtar så gjorde vi ett sista gig 1997 och la sedan av pga flytt. Vi hade en reunion repning 2012 och det kändes bra så vi bestämde oss för att fortsätta. Musik är en oumbärlig del av livet och vi planerar att fortsätta minst lika länge som Rolling Stones.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Marcus: Inte alls. Varför ändra ett vinnande koncept? Vi har samma influenser nu som då, tex Blitz, Cock Sparrer, Business och 4-Skins.

Mattias – Vi är hårdare, bättre och visare.

_DSC8991

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Marcus: Ingen direkt koll på det, men tyckte det var roligare på 90-talet då det inte var lika kategoriskt uppdelat i punk/metal/hiphop gigs. Blir lite kaka på kaka med 6 punkband en kväll.

Mattias: Nu går jag inte på lika mycket konserter som förr i tiden men jag tror att det finns färre antal ungdomsgårdar att spela på för de lite yngre. Sen så tror jag att det var lite speciellt där i början av 90-talet när band började lira hardcore i Umeå. Det var nått nytt och spännande som man aldrig hört förut. Jag tror det är svårare idag att få den känslan som spreds bland ungdomen på den tiden. Det positiva är väl Verket, ett bra ställe som man önskar fanns då man själv var ung.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Släpp av 4-spårs EP och tillhörande releasegig den 4 juni på Verket.

804526_10153260810857709_ kopia

 

The Seashells – 90-talscomeback 2

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Del 2: The Seashells. Kommande delar: Bullshit, Guttersnipe. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Erik Domellöf

Foto: 90-talsbild – Sofie

Foto 2015-11-24 16 12 35

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet? 

Inspirerade av Smiths/Morrissey, Sarah Records (https://en.wikipedia.org/wiki/Sarah_Records) och gitarrpop från 60-talet, utmärkte sig The Seashells (Erik Domellöf, gitarr; Mattias Jonsson, bas; Jonas Larsson Thörnberg, röst) som Umeås kanske första twee pop band (twee pop = typ av huvudsakligen gitarrbaserad indiepop av det mer ”gulligare” slaget, med enkla melodier och texter). Sound karaktäriserat av klingande gitarrer och harmonier, med ett stänk av norrländsk melankoli, ständigt på jakt efter den perfekta poplåten (helst inte längre än 2 minuter lång). Vill minnas att vi en gång i en recension fick epitetet ”så mesiga att man vill slå dem”, vilket kanske är lite beskrivande… Kan också tilläggas att från början låg vi lite ”fel” tidsmässigt i en era av distade gitarrer och shoegazing. ”Vår” tid kom egentligen senare med band som Belle & Sebastian m fl.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bandet bildades redan 1991, lades mer eller mindre i träda ca 1996, gjorde diverse enkla inspelningar av mer obskyra covers och annat 1998-99, återuppstod 2003-2004 för en skivinspelning (efter påtryckning från ett japanskt skivbolag,https://open.spotify.com/album/53Pk14XVxMy7fgbuH8dm3q), och är nu aktiverade igen på grund av en fix idé att ge ut en vinylsingel för att fira…eh…25-årsjubileum! The Seashells har med andra ord aldrig officiellt lagt ner, även om det tar lite tid mellan livstecknen…

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Egentligen inte så mycket. Möjligen försökte vi få till ett mer 70-talsinfluerat, lite hårdare power pop sound på vissa låtar på den senaste skivan, men misslyckades – det blev lika milt som vanligt.

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Svår fråga. Jag har alltid varit imponerad av hur mycket bra musik i olika genrer som kommer från Umeå, och det bara fortsätter! Just nu finns det väldigt många intressanta lokala akter (ingen nämnd, ingen glömd), inte minst inom ”indie-genren” som ligger mitt hjärta nära. Ett dilemma är dock avsaknaden av en mellanstor scen för mindre etablerade band, hoppas att detta ändras.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Vi har precis färdigställt två nya låtar tänkta att utgöra en vinylsingel. Producerad av Robert Dahl Norsten som även spelar trummor (Seashells är lite kända för att ha haft väldigt många olika trummisar, vi blev en gång i ett fanzine jämförda med Spinal Tap…). Förhoppningsvis kan vi få ett skivbolag att nappa på detta projekt, och förhoppningsvis kan låtarna även ges ut i digital form (t ex Spotify). Enligt en initierad källa har vi fortfarande viss ”cred” i den internationella twee-subkulturen, så vi har lite ingångar att arbeta med. Efter det hoppas jag att vi kan spela in lite fler låtar, det finns ett antal i huvudet. Eftersom övriga bandmedlemmar inte längre bor i stan är det lite pusslande att få till inspelningarna, men modern teknik (och god hjälp av Robert samt andra tekniska personer) gör det möjligt. Spelningar…ja…förmodligen inte, men man vet aldrig…

 

The Vultures – 90-talscomeback 1

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Först ut: The Vultures. Kommande delar: Seashells, Bullshit, Guttersnipe. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Johan Sellman

Foto: 90-talsbild – Ida Milton; ny bild: groupie

IMG_1431

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet?

Bandet uppstod ur askan av vårt föregående band, Kriminell Karamell, som spelade någon form av hardcore/grindcore på svenska.  Bandbildandet kom i fas med att vi började gilla Misfits, Danzig, läste HP Lovecraft och annan skräcklitteratur. Dessutom tror jag vi alla kollade på skräckfilmer som Evil Dead och blev allmänt glada i att skrämmas.

12246889_1523667687955963_7411276566661335075_n

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bandet bildades 1991 och höll igång till 1992/93, då vi började klä oss i flanell och skaffade page. Vi återförenades förra sommaren då några bekanta arrangerade en fest i Bräntbergsbacken, där vi spelade på ett lastbilsflak – holy ground. I samband med det fick vi ett par spelningar under sommaren. Under våren började vi skriva låtar och nu ska vi spela in det nya materialet.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Tidigt 90-tal var musiken ganska snabb och låtarna var poppiga med woooo-körer. Det nya materialet har andra influenser som Black Metal, Motörhead och Kängpunk. Det nya materialet innehåller politiska texter och så var det kanske inte alla gånger på 90-taletJ

Dying To Eat Your Brain

Who’s been causing all that racket in town?
Do you really want to know?
Who’s starting fires at the end of street?
Do you really need to know?
Who’s that lurking behind the corner of the house?
Do you really want to know?
I’m done crying in the bitter rain
I’m dying to eat your brain

Where I live the game to play is compromise solution
Where I live we lie and play dead
While the outbreak on TV makes me spill my morning coffee

Where I live we lie and play dead

What was that sound in the graveyard last night?

Do you really want to know?

Have you found your taste for raw flesh yet?

Then you really ought to know

Is there enough canned food in your bunker?

Are you fully trained?

Are you a blue-collar or a banker?

(Either way) I’m dying to eat your brain

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

På 90-talet fanns det fler scener på uteställen och det var enklare att få släppa saker under cd-eran. Då fick man oftare betalt för en spelning. Idag är det svårare för ett oetablerat band. Vi skulle vilja se att mindre band kan spela ibland på stadens krogar och att dessa inte bara säkra kort som DLK och The Kristet Utseende. Inget ont om dessa band, men det finns inget ställe som kör lokala akter i fullbandssättning. Det gyllene undantaget är Verket som har den öppnaste scenen av alla.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Den 13/5 spelar vi på Klubb Warsaw (Verket) och den 2/7 på Backenfestivalen. Hoppas på fler spelningar. Vi kommer att spela in de nya låtarna vilket känns väldigt kul. 90-talet känns inte så viktigt att återskapa, men däremot peppen och drivkraften som fanns – den tar vi gärna tillbaka i gitarrens och vävens brandskattade Umeå anno 2016.

Mysterium – spännande musikaliskt möte mellan Umeå och Kalifornien

Mysterium gör hemlighetsfull musik som tassar fram, men ändå skapar starka avtryck. För Stadens muller berättar duon, som består av Refused-basisten Magnus Flagge och hans amerikanska flickvän Kati Knox, om hur de möttes, hur musiken växer fram, vad de inspireras av och mycket annat.

Mysterium ett

Hur träffades ni?
– Vi träffades i Los Angeles i september 2014 när Magnus var där för att spela in senaste plattan med Refused, berättar Kati. Jag var där samtidigt för att repa med mitt dåvarande band Sister Mistery. Det fanns gemensamma bekanta i banden som gjorde att våra vägar korsades.

Hur kom det sig att ni började göra musik tillsammans?
– Vi visste ganska direkt efter att vi träffats att vi ville göra musik ihop, berättar Magnus. Det fanns något inspirerat och nyfiket mellan oss. Vissa gemensamma musikaliska referenser, men också en förundran inför våra olikheter. Vi delade framför allt en vilja att utforska ett musikaliskt skapande utan alltför förutbestämda idéer. Men en förutsättning var att det skulle kännas enkelt och lustdrivet. Vi började skriva musik och skicka låtidéer till varandra redan i november 2014. Den första låten vi jobbade med, Holyrood, var en idé som jag fick och skickade ett utkast inspelat med akustisk gitarr. Kati lade sedan synt och sång och skickade tillbaka.

Namnet Mysterium?
– Det bestämde vi oss för i mars 2015, berättar Magnus. Då var Kati på besök i Umeå och låtskrivandet intensifierades. Sedan tog det ändå ett halvår till innan vi plockade upp det vi gjort och tänkte att vi ville göra det färdigt och presentera det för omvärlden. Egentligen var vi båda osäkra på nivån på det vi gjort, eftersom det var helt hemsnickrat. Men vi bestämde oss för att inte tänka efter för mycket utan istället dela med oss. Det är något som Kati är bra på. Att gå på det intuitiva, spontana och inte övertänka resultatet.

Kati, vilken är din musikaliska bakgrund?
– Mitt första band hette Coup d´twat och var en punkgrupp som enbart bestod av tjejer. Efter det har jag spelat i flera band, varav de flesta baserade i Oakland, Kalifornien. 2015 släppte jag ett album med mitt band Calls, vars musik är en vink åt drömsk kalifornisk 60-talspsykedelia och mörk folk. Jag har varit gästvokalist på Hederslebens andra studioalbum, lett av Nicky Garrett från UK Subs, som också backar upp Nik Turners Hawkwind när han turnerar i USA. Jag har även gjort musik för experimentella filmer och uppträtt solo både i och utanför USA.

Mysterium två

Hur kommer låtarna till?
– Båda kan presentera grundidéer som vi sedan spinner vidare på, säger Kati. Någon av oss hör en tamburin eller en drömsk reverbdränkt gitarr och så försöker vi hitta fram till visionen. Vi spelar båda olika instrument och försöker bygga idéer från båda.
– Kati står nästan för all sång och text, säger Magnus. Att ha en amerikanska på sång ger förstås en naturlig engelskspråkighet som inte finns där när man som svensk försöker skriva engelska texter.

Er musik är ett intressant möte mellan akustiskt och elektroniskt, vad använder ni för utrustning?
– Utrustningen är verkligen inte i fokus när vi skapar. Det är helt DIY så vi använder det vi har hemma. Grunden är akustisk eller elgitarr, Korg Microsynt och Katis sång. I vissa låtar lägger vi till minimala trumbeats och elbas. Vi spelar in på dator. Fokus har egentligen mer legat på att skriva låtar och försöka dokumentera dem. Det har alltså inte varit så att vi repat en massa först och sedan gått in i en studio. Snarare har den känslan vuxit fram efter att det lite skeva och hemgjorda i våra tagningar känts charmigt och att en demo kan rymma mer fina stunder. Något som kan gå förlorat om man försöker göra om det med något slags studioperfektion. Om vi hade budget skulle vi gärna använda mer analog utrustning. Till exempel skulle det vara trevligt med ett riktigt piano, slagverk och stråkar.

Hur skulle ni själva beskriva er musik?

– Stämningsmusik, eterisk, melodisk, cinematisk, minimalistisk, folk.

Att ni är en svensk-amerikansk duo, präglar det musiken på något sätt?
– Det är inget vi tänkt på just hur vi är präglade nationellt, mer hur vi är som människor, säger Magnus. Kati har ideal som är mer minimalistiska, monotona, hypnotiska spontana. Jag är mer teknisk och noggrann och har en uthållighet i att få en viss nivå på materialet och ta arrangemangen i mål. Kati som också skriver poesi lägger gärna in spoken word- sekvenser i låtarna.

Vad inspireras ni av?
– Landskapet, vinter, ensamhet, naturen, vår relation. Kati nämner den experimentella filmskaparen Maya Deren och surrealistiska stämningar, drömliv kontra vaket liv. Magnus inspireras av John Faheys gitarrspel, Sandy Bull etc.

Vad har ni fått för reaktioner så långt?
– Vi har bara släppt det på soundcloud utan att göra någon större lansering. ”Postapokalyptisk folk” har vi fått som kommentar av Andreas Nilson, (som Magnus spelat musik med i olika band sedan 90-talet). Han hjälpte oss att mastra och uppmuntrade oss till att låta allmänheten få höra, delade länken till vår Soundcloud i sociala medier med nära vänner. Fick viss spridning i sociala nätverk och har fått positiv feedback.

Ambitioner?
– Att fortsätta spela in. Det här är en del av vår relation, hur vi umgås. Ingen press bara naturligt och kul. Att släppa en fullängdare på vinyl är förstås en dröm. Skulle inte heller ha något emot att spela live. Även om det skulle bli en utmaning hur vi skulle framföra musiken som ju har många lager. Vi har fått erbjudanden men migrationssituationen är ett hinder. Kati har ansökt om uppehållstillstånd men det dröjer. Alltså får hon inte vistas här obehindrat. Men om myndigheter ser detta så kanske de kan ge henne lite förtur så vi kan få chansen att bidra till det kulturella klimatet i Umeå.

Vad händer närmast?
– Vi har två färdiga men osläppta låtar. Plus en hel del påbörjat. Följ oss på Soundcloud så vet ni vad som händer. Just nu ligger vår debut-ep där och mer är på gång.

Text: Nils Fredriksson

Sagateatern ny scen för små band

Text: Jessica Larsson Svanlund

Foto: Jonas Nimrodsson

En gång i månaden ska Sagateatern fyllas av livemusik, med halv- och oetablerade band i alla genrer. Bakom satsningen står Teaterföreningen, som vill fylla sina lokaler och samtidigt göra en insats för Umeås musikscen.

Teaterföreningens hyreskontrakt för Sagateatern gick egentligen ut för ett halvår sedan, men efter förhandlingar fick man vara kvar ännu ett år. Då hade man redan hunnit boka om många föreställningar till andra lokaler, vilket innebär att gamla fina Saga ofta står tom. För att klara lokalkostnaderna behövde man fylla scenen oftare. Teaterföreningens Jojo Anderbygd såg ett tillfälle att förena jobbet med intresset för musik, och tog initiativet till klubben Saga Norén Länskrim Malmö, som hon kommer att driva under en del av sin arbetstid.

SNLM

– Jag fick idén och pratade med min chef, som tyckte att det var både smart och bra, berättar Jojo. Det känns som att det inte finns någon lokal scen för oetablerade band utom Verket längre, och det behövs en plats i stan också, en scen för alla i alla genrer. Jag har inte jobbat som arrangör tidigare, så det är mycket att tänka på, men det ska nog gå bra.

Jojo berättar att planen just nu är att para ihop ett mer etablerat band med ett oetablerat som vill skaffa scenvana vid spelningarna, sista onsdagen i varje månad med start den 27 januari. Förhoppningsvis ska man kunna servera mat också och kanske ha utställningar, DJ och/eller försäljning av t ex t-shirts i foajén. Planen är att köra från klockan sex till nio-halv tio.

Hur tänker du kring ersättning till banden och biljettpriser?

– Det är svårt. Jag har inga pengar alls, men måste tänka på både hyra och artister. Troligtvis startar vi en förening för att kunna söka bidrag, så att vi kan betala ut gager – för man vill ju hålla nere biljettpriserna. Vi ser det här som en försöksverksamhet. Om vi inte skulle få några bidrag får vi drivas av pepp!

Har ni bokat några band än?

– Nej, vi har pratat med några, men har inget klart. Men folk har redan hört av sig om att spela, även band man känner igen, och det är jättekul!

Man måste ju fråga om namnet på klubben?

– Det är bara roligt, ha ha! Man lär ju reagera.

Det är ju till exempel helt ogooglingsbart – man kommer ju bara att få träffar på Bron.

– Det löser sig. Namnet kommer nog inte att ha jättestor betydelse. Jag tror att det blir bra!

 

Utan filter. Katohjärta

Fem frågor via mail. Inga redigeringar.

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Katohjärta

Foto: Katohjärta

katohjärta

1, Hur kom Katohjärta till? Den långa versionen, tack!

(Elina) Jag och Moa lärde känna varandra när vi gick i samma klass på Umeå Konstskola. En dag när vi hade tappat all motivation till att måla på våra tavlor började vi snacka om att det vore kul att spela musik ihop. Moa visste att Erik var en bra låtskrivare och kontaktade honom. En vecka senare kom den första låten ”Katohjärta” till hennes mailbox. Ett tag senare satt vi tre i ett vardagsrum och repade låten akustiskt. Erik skrev fler låtar och vi insåg att vi behövde en trummis, så vi frågade om Filip ville vara med och det ville han. Drömteamet var fulländat!

2, Er debut-EP Förlåt för igår det var kaos kommer den 18 november. Kan du berätta om låtarna?

(Moa) Det är fyra låtar som handlar om väntan, besvikelse, ilska och obesvarad kärlek. Vi älskar enkelheten i handlingarna, det är roligt att ha en egen historia till låtarna. Tex så ser Erik framför sig en person till varje låt han skriver, men för mig handlar det om andra personer. Det är kul att relatera till sig själv.

3, Ni har hållit på att spela in länge – ni började för över ett år sedan. Hur kommer det sig?

(Filip) Vi har inte haft nån stress/deadline så saker har fått ta tid. Nu när vi har skivbolag kommer det nog gå lite snabbare.

4, Ni har många andra projekt på gång. Syket och First Love Last Rites kanske vilar just nu, men Filip har Tiger Forest Cat, Erik har Oceans, Jonas Bergsten och Frida Selander … Med mera? Kommer Katohjärta att ha tid att åka ut och spela – och spela in nytt material?

(Erik) Det är klart vi kommer hinna! Jag tycker det går bra. Det krävs bara lite mer planering. Vi får se till att bli bokade till samma städer och gigs!

5, Öppen fråga, som kanske är väldigt lätt, kanske väldigt svår, att svara på: vad betyder bandet för dig?

(Moa) Alltså det är ju råkul att få spela musik, men också att få göra det tillsammans med sina bästa kompisar. Det tror jag betyder mer, personerna som är med i bandet än själva ”Bandet”. <3<3<3

Utan filter. Jakob Nyström

Fem frågor via mail. Inga redigeringar.

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Jakob Nyström

Foto: Jakob Nyström

jakob

1. Jag har hört att du har spelat in en ny skiva i Stockholm. Kan du berätta mer om den? 

– Den blir kolossalt bra. Om den någonsin blir klar. Jag och Daniel Berglund som producerar och eldar på mig i största allmänhet åkte ner i vintras och spelade in några verk i hans bror Johannes Berglunds studio. Jag hade inte varit i Stockholm på 4-5 år, men som tur var, var det bara gamla Sävar- och Umeåbor som gästade i studion. Allt blev bättre än jag hade hoppats. Sen kom jag hem och allt blev som vanligt. Det vill säga långsamt. Men jag sitter just nu och klipper i ljudfiler och ska skicka ner några låtar för mix.

2. Kan du berätta mer om samarbetet med Olof Wretling i Misslyckandena i mitt liv – och kommer ni att jobba ihop igen? 

– Jag och Olof är gamla vänner och bodde ihop i Göteborg för många år sedan. Jag hade varit fysiskt närvarande vid flera av de episoder av ”misslyckanden” som han vinterpratade om. Han bad mig skriva en låt till det vinterpratet, med villkoret att det var på svenska. Som tur var hade jag redan en som dessutom handlade om den tiden i Gbg, men ur mitt perspektiv. Så jag slapp lindrigt undan s a s. Men sedan kom Olof på att han ville göra föreställning av vinterpratet så nu har jag skrivit ett gäng låtar till det. Sångerna är mina egna berättelser men dom anknyter eller avlöser Olofs eller hur man ska säga. Vi har testat det ett par gånger nu och det känns väldigt bra. Vi har lösa planer på att göra mer av det.

3. Är Isolation Years och Two White Horses nedlagda för gott?

– IY är nedlagt medan Two White Horses mer fade;ade ut. Jag tycker nästan allt vi gjorde i båda konstellationerna var väldigt bra, men jag är inte särskilt nostalgiskt lagd när det gäller mina gamla band så följdaktligen inte heller så intresserad av att gräva upp sånt som är gammalt bara för att bjuda på tidsresa.

4. Har du några spelningar och/eller nåt annat spännande inbokat i höst/vinter?


– Inga spelningar själv. Jag ska agera extraperson i Deportees i höst och utöver det snickrar jag på de nyare låtarna till mitt och Olofs projekt och jobbar med att slutföra inspelningarna till albumet i fråga 1.

5. Har du läst nåt kul i Vi i villa på sista tiden?

– Massor av bra tips. Och så oerhört praktiskt att det finns tillhörande annonser så att man vet precis var man ska köpa allt!

Utan filter. Jonas Bergsten

Fem frågor via mail. Inga redigeringar.

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Jonas Bergsten

Foto: Jonas Bergsten

JB selfie

  1. Skivan är här nu. Känns det som att något tar slut eller som att något börjar i och med releasen?

– Det känns dels som ett lite vemodigt avslut eftersom jag levt länge med de här låtarna. Men det känns också som ett absolut nödvändigt avsked, jag har känt länge nu att jag måste få den här skivan klar så att jag kan börja på nya grejer. Så framförallt ser jag releasen som en början.

  1. Vilken av låtarna tycker du bäst om, och varför?

– Jag gillar ju alla låtarna. Tänker inte jättemycket på dem nu när de är gjorda. Vilken låt som dyker upp i skallen nu o som man får feeling för beror mest på dagsform. I skrivande stund är det dock en ny låt som jag har på mobilen som går under arbetsnamnet ”Dous Contrao Jean Paul”, den är ganska fin.

  1. Jag tänker på dina låtar som väldigt personliga. Hur känns det att vara så öppen inför en stor publik?

– När jag skriver låtar tänker jag inte på att jag ska stå på en scen inför en publik. Det kanske gör att jag vågar va mer personlig. Jag är en väldigt sluten människa så då kan jag väl bjuda på att va öppen de där minuterna jag står på scen.

  1. Lång fråga: Jag upplever låtarna på skivan som kontrollerade, extremt genomarbetade och precisa, inte minst i texterna. Samtidigt har de en skön slängighet och charm, som är väldigt tillgänglig och attraktiv. Ett knivskarpt hantverk med en småstökig yta. Håller du med – och, i så fall, tror du att det är den kombinationen som gör att så många tycker så mycket om din musik?

– Kul att du tycker det! Det kanske är som du säger.. ?  Men jag tror att det som gör att folk gillar låtarna är att de är ganska enkla, lätta att relatera till. Det är inte hjärnfysik liksom.

  1. Fel tid att fråga kanske, men har du en plan för att spela in nytt material?

– Jo, det finns planer på att spela in. Förhoppningsvis blir det snart!