månadsarkiv: maj 2016

Hur ska jag kunna kräva någonting av dig, när jag inte ens kan ta hand om mig själv…

 

Grunden i Lesley är jag, men alla som är med i det eller någon gång har varit, har alltid en plats i Lesley-familjenfina ord av Viktoria Ottosson, en före detta arkitektstudent och frilansskribent som för drygt ett år sedan stängde in sig på toaletten och höll för öronen efter att vännerna Adam (Adam Forsberg, Spice Boys, Dissonans) och Isak (Isak Falk Eliasson, det Jordiska, Chicagojazzen)  övertalat henne att spela upp några låtar. 

kaffe vid älven
Efter det skakade Viktoria och Adam hand, hon skulle få låna hans kassettporta under sommaren, spela in några låtar och sedan skulle han ge ut det på sin kassett-label Dissonans.

– Jag spelade in några demos under sommaren, väldigt brusiga och ganska annorlunda från hur det låter nu. Men det tvingade mig faktiskt att börja se på mig själv som musiker och som någon som kunde göra något värt att lyssna på, berättar Viktoria.

Och värt att lyssna på det är det verkligen och jag drabbas av både texten och soundet i låten Kunna kräva. En produktion som för tankarna till ett skramligt 80-tal och låtar släppta på Sarah records men också Dungens ”Du e för fin för mig” med en vurm för psykedelia och svensk folkmusik.

Viktoria, som ursprungligen kommer från Göteborgstrakten har spelat musik väldigt länge men har också haft, som hon själv beskriver det ”absurd prestationsångest”.
– Jag tänkte att man var tvungen att vara sjukt bra på sitt instrument för att spela inför folk och det var egentligen bara kanske två år sedan det där började släppa.

Drivkraften beskriver hon som en slags längtan efter sinnesro. Att saker och ting faktiskt blir lättare om en sjunger om dem.

– Att spela musik handlar för mig mycket om att våga acceptera mig själv och mitt förhållande till omvärlden. Första gången Lesley spelade live var första gången jag framförde egna låtar inför en publik. Efteråt kändes det väldigt konstigt. Jag hade ju visat alla de här människorna delar att mitt allra innersta. Och jag behövde inte skämmas för det. Jag hade mitt band i ryggen – och folk applåderade!

Och bandet då. Ja, tidigt i höstas fick Viktoria frågan om hon var sugen på att spela på Vakens releasefest. Vid det laget kände hon att materialet krävde ett band.

– så under själva releasefesten, när jag alltså inte spelade, började jag istället fråga runt bland lite vänner och bekanta. Till slut fick jag ihop ett gäng som var sugna på att spela med mig. Det dröjde dock lite innan bandet hittat replokal och kunde börja repa.

– Isak, som var en av de som uppmuntrade mig till att göra något av min musik hade en självskriven plats i bandet – både för att jag tycker mycket om hans egen musik men också för att han är en fin människa och vän. Resten av bandmedlemmarna är både närmare vänner och nya bekantskaper. En medveten strategi var att många av oss var noviser i den här bandvärlden.

Förutom Viktoria (gitarr, tvärflöjt)  och Isak (tamburin, trumpet) består bandet av Julia Sjölin, gitarr, Ulrika Stenhamre, orgel och sång, Lisette Holmlund, bas och Pia Zetterlund, trummor.
Fredag, 3 juni, debuterar de utanför länsgränsen när de spelar på Klubb Norran i Göteborg, i lite annan sättning än vanligt.

– För mig som ursprungligen kommer från Göteborgstrakten känns det lite som en bucket-list-grej att spela i Göteborg. Lesley är ju till en början mitt projekt och kommer väl alltid att vara det men jag tycker att det är viktigt att de som är med lämnar sina kreativa avtryck. Exempelvis kommer Nikolai Almgren, som hoppar in på bas till helgen, att spela lite annan bas än Lisette gör, men det gör inget utan är snarare något fint. Låtarna förändras med de som framför de.

Förhoppningsvis släpper Lesley snart, väldigt snart, en EP. Fem spår kommer att finnas tillgängliga, tre är just nu i slutmixningsfasen. Vinyl blir det inte den här gången, men förhoppningsvis en kassett på Dissonans senare i sommar. Till sin hjälp har de Stugan, ett litet Umeå-label bestående av Isak Falk Eliasson och Linus Johansson – två personer som i allra högsta grad redan varit delaktiga i Lesley.

– det var faktiskt jag som signade oss någon gång när jag chattade med Isak och frågade om inte de kunde släppa oss på Stugan och han sa att de skulle de gärna göra. Väldigt icke-glamoröst och praktiskt. Men jag tycker att Stugan har släppt väldigt bra grejer ( b.la  Tre stående, Det jordiska, Folkvang, Nattskärran)
badrumsspegel
I höst flyttar Viktoria till en liten stad i  franska Provence för att plugga språk och konst. Att repa kommer förstås inte att bli lika lätt som vanligt.

-Men jag kommer att vara fortsatt sugen på att spela och kanske köra själv eller hitta några människor där som får lämna sina avtryck. Men närhelst jag är hemma kommer jag att försöka spela med den ursprungliga Lesley-sättningen, för de är alla så sjukt bra människor och musiker.

Det finns faktiskt redan, berättar Viktoria, ett par låtar i byrålådan som är på franska och vem vet, kanske spelar hon snart på en klubb i södra Frankrike och sätter arbetsnamnet, Lesley and the Oh la las i bruk.

– Förhoppningsvis kan vi kanske också synka någon spelning när jag är hemma i Sverige. Lustigt nog konstar det ungefär lika mycket att flyga till södra Frankrike från Göteborg som från Umeå till Göteborg.

Lyssna och titta!

Vaken – ”Köttätaren”

Lagom till Brännbollsyran-helgen släppte Vaken en ny video. Coola ner efter helgen till ”Köttätaren”, ”en gestaltning av den där terrorbalansen som är varje relation du nånsin haft”.

Såhär presenterar videons skapare Peter Sundqvist själv den nya Vaken-videon:

”En gestaltning av den där terrorbalansen som är varje relation du nånsin haft. Eller ett superdysfunktionellt kompisgäng som ingen skulle beskriva som ”verklighetens folk”. Eller som den där Aphex Twin-videon, fast i Norrland. Eller min personliga favorit, ett fyra minuter långt vykort med texten ”Du, ingenting kommer lösa sig” på framsidan. Som en liten hälsning.”

”Köttätaren”-fakta:
Video: Peter Sundqvist
Skådespelare: Cecilia Gyllsén, Tove Nowén, Ida Davidsson
Kamera: Peter Sundqvist, Mikael Norrgård
Text: Frida-Lisa Ljungström

Guttersnipe – 90-talscomeback 4!

Finalen i Stadens Mullers serie om 90-talsband: Guttersnipe!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Jocke Larsson

IMG_7863

Bild: 1993/1994, samma fototillfälle som till första demon.

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet?  

För att citera VK från typ 1994, så var vi ”tre killar som lät betydligt mer än bara tre killar”. Vi spelar, och har alltid spelat, brittisk Oi/Punk. På 90 talet hade Oi musiken ett oförtjänt dåligt rykte och många ansåg att Oi var lika med höger/rasist punk, vilket naturligtvis inte var sant. Men vi har hela tiden varit tydliga med att vi är ett anti-rasistiskt band. Vi släppte 2 fullängdare (95 och 99) och 3 singlar.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Jag och Henke började spela tillsammans typ 1990 och spelade under olika namn (bl.a. Total Chaos & The Antagonists) flitigt på ungdomsgårdarna runt om i stan. Vi lirade punk och ville väl låta som den musik vi lyssnade på då, mycket GBH, Exploited, Black Flag osv.Tror att det var 1993 som Tia (som hade gjort typ alla låtar) valde att satsa mer på sitt andra band (Slutstation Tjernobyl) och då bildades Guttersnipe.

Vi har aldrig lagt av, och det tror jag aldrig att vi kommer att göra heller, vi spelar bara inte lika ofta nuförtiden. Men man kan nog säga att efter år 2000 så har vi väl inte spelat så många gånger per år, och vissa år inget alls … Senaste åren har vi försökt göra någon spelning varje år, och anledningen till att vi ”kommit igång” igen är att det helt plötsligt börjar komma erbjudanden om att spela lite överallt.

IMG_3027

Bild: I samband med spelning på HD-klubben typ 96.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Inte så mycket faktiskt, jag tror att vi vill låta likadant nu som vi ville när vi började spela faktiskt. Vi bytte trummis i början några gånger, men Uffe har spelat med oss sen typ 97, Åberg började ju också spela med oss typ 98 så sen dess är vi samma 4 medlemmar.

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Jag måste erkänna att jag har rätt dålig koll på Umeås musikscen idag, men det känns som att på 90-talet var det mer musik av ungdomar för ungdomar. Det var ju sjukt mycket spelningar på ungdomsgårdarna runt om i stan och som jag minns det så var det sällan eller aldrig några ”gubbar” över typ 25 år som spelade, inte i Umebanden i alla fall.
Det positiva med särskilt första hälften av 90-talets musikscen var just att det var mycket spelningar, många band och att punk och Hardcore var den dominerande musiken på ungdomsgårdarna. Det negativa för oss var kanske att hardcore efterhand tog över totalt och punkscenen nästan försvann. Idag finns det väl inga ungdomsgårdar kvar, så den biten saknas ju såklart, jag får för mig att det leder till att färre band startas och får chansen att spela, men det kanske inte är så. Det positiva med dagens scen är väl att många gamla band kommit igång igen och att Verket är en bra lokal med mycket spelningar.

IMG_6922

Bild: I samband med spelning i Stockholm 2012.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Vi ska spela på en punkfestival utanför Barcelona i Augusti och hade planerat att hinna med ett gig i Umeå innan dess, men av olika anledningar kanske inte Umeå spelningen blir av den här gången heller. Men vi ska definitivt försöka spela i Umeå så snart som möjligt. Vi har också planer på att göra och spela in några nya låtar, men eftersom vi är utspridda över landet och alla har barn, så är det tyvärr inte så lätt att få ihop det.

Bullshit – 90-talscomeback 3

 

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Del 3: Bullshit. Kommande delar: Guttersnipe + exklusiv Komedaspecial. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Mattias Åberg och Marcus Bylund

_DSC9175

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet? 

Då en studerande tonårstrio som spelade oi-punk. Nu en heltidsarbetande familjefäderstrio som spelar oi-punk.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bullshit bildades 1990 och efter 2 LP skivor och en sista demo med 8 låtar så gjorde vi ett sista gig 1997 och la sedan av pga flytt. Vi hade en reunion repning 2012 och det kändes bra så vi bestämde oss för att fortsätta. Musik är en oumbärlig del av livet och vi planerar att fortsätta minst lika länge som Rolling Stones.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Marcus: Inte alls. Varför ändra ett vinnande koncept? Vi har samma influenser nu som då, tex Blitz, Cock Sparrer, Business och 4-Skins.

Mattias – Vi är hårdare, bättre och visare.

_DSC8991

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Marcus: Ingen direkt koll på det, men tyckte det var roligare på 90-talet då det inte var lika kategoriskt uppdelat i punk/metal/hiphop gigs. Blir lite kaka på kaka med 6 punkband en kväll.

Mattias: Nu går jag inte på lika mycket konserter som förr i tiden men jag tror att det finns färre antal ungdomsgårdar att spela på för de lite yngre. Sen så tror jag att det var lite speciellt där i början av 90-talet när band började lira hardcore i Umeå. Det var nått nytt och spännande som man aldrig hört förut. Jag tror det är svårare idag att få den känslan som spreds bland ungdomen på den tiden. Det positiva är väl Verket, ett bra ställe som man önskar fanns då man själv var ung.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Släpp av 4-spårs EP och tillhörande releasegig den 4 juni på Verket.

804526_10153260810857709_ kopia

 

Inglasad debut med Sista Brytet

Sista Brytet släpper debutskiva fredagen den 13 maj.

Sista Brytet släpper debutskiva fredagen den 13 maj.

Fredagen den 13 maj släpper Sista Brytet sitt debutalbum, ”Livet Inglasat”. Stadens muller har fått byta några frågor med bandets Fredrik Lindkvist inför releasen.

Berätta lite om tanken bakom albumtiteln!

Tänk dig inglasade uterum, och att livet skulle vara ett sådant. Du sitter där i värmen och ingenting utanför kan komma åt dig. Du behöver inte tänka, inte agera, inte ta ställning. Jag tycker samhällsklimatet påminner väldigt mycket om ett sådant scenario just nu. Det är även första låten på skivan som heter så.

Skivan beskriver ni som ”11 låtar om alltid lika aktuell konsumtionshets, medelklassångest och utarmningen av Västerbottens inland.” Utveckla!

Det bara blev så, jag skriver nästan bara låtar med en politisk underton. Det är både bra och dåligt, man vill ju gärna att musiken ska på något sätt beröra eller sätta känslor i brand. Jag hoppas att folk som lyssnar på skivan lyssnar på texterna. Visst, det är klassiska ämnen som berörs, hur samhället har blivit ett slit och släng-samhälle, hur inlandet snart är folktomt trots att det finns alla möjligheter att utveckla, att vi skuldsätter oss för kunna ha någonstans att bo. Det finns dock låtar som är lite mer “personliga” vilket känns som ett jättesteg för mig i alla fall.

Hur låter Sista Brytet för den oinvigde?

Jag brukar alltid säga punk/pop, det är ju inte dbeat eller skriksång men inte heller ren pop. Det ska vara lite skevt, inte alltid tonsäkert.

Vilken låt är er bästa på skivan, om ni får säga det själva? Vad handlar den om?

Oj bra fråga, jag gillar “En Anarkists Minnen” som handlar om när jag var mer aktiv inom syndikalisterna och djurrättsrörelsen. Det är en riktig sommarpärla och en liten tillbakablick helt enkelt.

Nu har jag inte sett snittlängden på låtarna, men är något av spåren över tre minuter?

Jo jag tror att vi har tre låtar som är över 3 min, det ungefär där dom ligger. Tycker man hinner säga allt man ska säga och spela allt man ska spela på 3 min.

Hur länge har det tagit att spela in skivan?

Det tog tid, energi och tålamod. Vi började med att arrangera upp alla låtar i maj 2015. Sen började vi med att spela in trummor och sedan fick vi, i och med att vi alla är föräldrar, försöka hitta tid att spela in allt annat i omgångar. Sena kvällar, tidiga mornar, jag tror vi var klar med den i november. Nästa skiva blir till att dynga in på en helg tror jag.

Vilka låtar blev klara först?

Det var inte riktigt så vi jobbade med inspelningen, vi filade på alla låtar in i det sista. Bytte ut någon gitarrgrej, bytte ut text, spelade om någon basgång osv.

Hur har ni spelat in skivan: Klassiskt med ett instrument i taget, eller live med allt på en gång?

Det vart ett instrument i taget.

Musiken eller texterna: Vad kommer först? Vem skriver låtarna?

Oftast är det jag som har en idé som jag gjort på ackgura. Men sen kommer de andra in och filar på låten med det de kan bäst. Tycker det är lättast att alla får tycka till och bidra, det brukar oftast bli bra då. Jag är dessutom så himla dålig på gitarr så ibland behöver jag någon som kan styra upp mig. I vissa fall så är det Henke eller Lars som har någon låtidé och då gör vi på samma sätt.

Vilken låt på skivan har inneburit mest jobb?

Jag skulle nog säga “Krossade Drömmar” den satte vi in som en chansning. Det är en konstig låt men fyller sin funktion. Jag vet inte om jag tycker den är jättebra eller dålig.

Lite bakgrund: Hur/när/var/varför startade Sista Brytet?

Det var i samband med att jag tog en längre paus från Totalt Jävla Mörker, jag ville mest ha ett socialt sammanhang där vi drack kaffe och snackade samt spelade musik. Eftersom jag lyssnar i princip bara på den här sortens punk så var steget inte så långt. Sen var det också en utmaning att spela gitarr och sjunga, jag har aldrig sjungit i ett band förut. Jag har mest skrikit och levt om, men att försöka hitta någon melodi eller pricka toner det var något helt nytt för mig. Men å andra sidan så är det inte heller så viktigt, det är det som som är så bra med punken. Den är liksom fri, det viktiga är energin och så.

Bandnamnet kom egentligen först, det var så att jag drömde att jag, Henke och Johan skulle bilda ett punkband som hette Sista Brytet. Jag och Johan spelade i ett HC-band typ kring 2000-2004 och Henrik har kört ljud åt oss i Totalt Jävla Mörker i en herrans massa år.

Har alla medlemmar varit med från starten?

Alla utom Lars som kom med 2014, vi spelade i ett HC-band han och jag. Jag kände direkt att han skulle kunna vara rätt person. Så egentligen skulle han bara var med på releasen för Split 7” som vi gav ut tillsammans med Popterror. Allt funkade så bra så vi frågade om han ville vara kvar.

På denna skiva gästar även Knugen Fallers Silvia Sate (Anna Philipsson) och även Popterrors Joakim Lindquist. Innan vi började spela så hade vi en tanke att Anna skulle vara med och sjunga på någon låt, det tog dock ett tag innan vi kom fram till vilken.

Helt orelaterad fråga: Pollenallergiker i bandet?

Henke är pollenallergiker, men grym basist och vän trots det!

Helt orelaterad fråga 2: Någon frimurare i bandet?

Nu måste jag ringa min advokat :)

Spelningar/releasefest inbokade framöver?

Vi ska spela på Kafé 44 i Stockholm den 13 Maj, samma dag som skivan släpps och i Uppsala dagen efter. Vi hade väl tänkt ha ett releasepartaj i Umeå lite senare. Det är ju så mycket som händer här. Vi får väl se, framöver, det blir förmodligen något mer under sommaren.

Du driver även eget skivbolag, Luftslott Records, och har släppt bland annat Brottsvåg, Vaken och Paarks under det senaste året. Vad är din inställning till att släppa skivor på LP och digitalt? Har den fysiska skivan spelat ut sin roll?

Nä det tycker jag inte. Vet inte om jag är partisk men det finns ju så mycket mer på t.ex en LP. Hantverket i omslaget, ljudet, texter och sådant som inte framkommer vid t.ex digitala strömningstjänster. Men som sagt jag älskar skivor och framför allt vinyl, gillar jag något så försöker jag skaffa skivan. Jag vet ju hur mycket tid, pengar och hjärta vissa musiker lagt ner på skivan. Det är ju dock en spännande tid med digitala strömningsmedia och bara för att man släpper en platta så är det inte säkert att man lyckats, det är ju mycket annat som ska klaffa också. Jag släpper bara vinyl och digitalt, tycker inte det är värt att lägga ner pengar på CD längre.

Vad tycker du/ni om den lokala musikscenen i Umeå just nu?

Den är sprudlande, det bildas nya grupper om vartannat.

Vad saknas?

Mer mindre scener. Men framför allt hade det varit bra med någon form av “rockklubb” som Scharinska var förut.

—-

Sista Brytet består av:

Fredrik Lindkvist – Sång, Gitarr
Johan Fjellström – Trummor
Henrik Wiklund – Bas, sång
Lars Kyösti – Gitarr

The Seashells – 90-talscomeback 2

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Del 2: The Seashells. Kommande delar: Bullshit, Guttersnipe. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Erik Domellöf

Foto: 90-talsbild – Sofie

Foto 2015-11-24 16 12 35

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet? 

Inspirerade av Smiths/Morrissey, Sarah Records (https://en.wikipedia.org/wiki/Sarah_Records) och gitarrpop från 60-talet, utmärkte sig The Seashells (Erik Domellöf, gitarr; Mattias Jonsson, bas; Jonas Larsson Thörnberg, röst) som Umeås kanske första twee pop band (twee pop = typ av huvudsakligen gitarrbaserad indiepop av det mer ”gulligare” slaget, med enkla melodier och texter). Sound karaktäriserat av klingande gitarrer och harmonier, med ett stänk av norrländsk melankoli, ständigt på jakt efter den perfekta poplåten (helst inte längre än 2 minuter lång). Vill minnas att vi en gång i en recension fick epitetet ”så mesiga att man vill slå dem”, vilket kanske är lite beskrivande… Kan också tilläggas att från början låg vi lite ”fel” tidsmässigt i en era av distade gitarrer och shoegazing. ”Vår” tid kom egentligen senare med band som Belle & Sebastian m fl.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bandet bildades redan 1991, lades mer eller mindre i träda ca 1996, gjorde diverse enkla inspelningar av mer obskyra covers och annat 1998-99, återuppstod 2003-2004 för en skivinspelning (efter påtryckning från ett japanskt skivbolag,https://open.spotify.com/album/53Pk14XVxMy7fgbuH8dm3q), och är nu aktiverade igen på grund av en fix idé att ge ut en vinylsingel för att fira…eh…25-årsjubileum! The Seashells har med andra ord aldrig officiellt lagt ner, även om det tar lite tid mellan livstecknen…

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Egentligen inte så mycket. Möjligen försökte vi få till ett mer 70-talsinfluerat, lite hårdare power pop sound på vissa låtar på den senaste skivan, men misslyckades – det blev lika milt som vanligt.

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Svår fråga. Jag har alltid varit imponerad av hur mycket bra musik i olika genrer som kommer från Umeå, och det bara fortsätter! Just nu finns det väldigt många intressanta lokala akter (ingen nämnd, ingen glömd), inte minst inom ”indie-genren” som ligger mitt hjärta nära. Ett dilemma är dock avsaknaden av en mellanstor scen för mindre etablerade band, hoppas att detta ändras.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Vi har precis färdigställt två nya låtar tänkta att utgöra en vinylsingel. Producerad av Robert Dahl Norsten som även spelar trummor (Seashells är lite kända för att ha haft väldigt många olika trummisar, vi blev en gång i ett fanzine jämförda med Spinal Tap…). Förhoppningsvis kan vi få ett skivbolag att nappa på detta projekt, och förhoppningsvis kan låtarna även ges ut i digital form (t ex Spotify). Enligt en initierad källa har vi fortfarande viss ”cred” i den internationella twee-subkulturen, så vi har lite ingångar att arbeta med. Efter det hoppas jag att vi kan spela in lite fler låtar, det finns ett antal i huvudet. Eftersom övriga bandmedlemmar inte längre bor i stan är det lite pusslande att få till inspelningarna, men modern teknik (och god hjälp av Robert samt andra tekniska personer) gör det möjligt. Spelningar…ja…förmodligen inte, men man vet aldrig…

 

Punkfest XIII, 6-7 maj – några snabba.

Punkfest13

Hej Adrian Löwander, en av arrangörerna av Punkfest XIII, två dagar kvar, hur känns det? Under kontroll?

Som alltid med ett arrangemang av den här storleken är det mycket med planering och saker som måste falla på plats. Tur nog är vi ett stabilt crew som styr upp festen i år så det kommer gå riktigt bra! Ett visst kontrollbehov gör såklart att man inte känner sig helt lugn förrän allt är över.

Blir det mycket folk?

Vi räknar med att det blir slutsålt alla dagar så det är drygt 150 pers per dag. Förhoppningsvis har vi en del gäster från andra städer och länder också, precis som föregående år.

Nyheter i år jämfört med tidigare?

Det som skiljer sig i år är att vi valt att satsa stort med flera utländska akter och band från andra städer. Bara hälften av banden är från stan. Det är dels för att ta hit band vi verkligen vill se och för att visa resten av världen hur underbart det är att spela i Umeå. Utöver det så är vi lite mer uppstyrda och organiserade. Till exempel så flyttar vi dagaktiviteterna (loppis, spelning och fika) ner till Bilda-källaren så att fler folk kan delta.

Ja, berätta lite mer om dagaktiviteterna!

Tanken med dagaktiviteterna är att ge fler chansen att delta på punkfesten tex unga som inte har råd att betala och barnfamiljer som inte orkar vara uppe sent på natten. Dagaktiviteterna är helt gratis. Det blir matinéspelning med fyra band, Serpent eyes, Bitchcraft, Argnes och Neurotics. Det kommer hållas en punkloppis där en kan fynda skivor, merch, smycken, konst m.m. Och så kommer det att finnas fika.

Några personliga favoriter du ser fram emot – och vad ska en inte missa?

Jag tycker såklart att man inte ska missa nåt band. Vi har en riktigt solid line-up i år båda dagarna. Men om jag ska välja favoriter så tycker jag man ska ta chansen att se Snake (Sthlm) och Chronic Fatigue på fredagen. Definitivt AJAX och Barcelona på lördagen. Det kommer bli helt oförglömligt! Därtill bör man också se Antisect, Vicious Irene, Korp, Härda Ut, Trots, Blodrus, Dogface, Bitchcraft, Serpent Eyes, Sista försöket, Argnes och Neurotics.

Något annat som är bra att veta – typ finns det mat?

För den som blir hungrig kommer King Falafel finnas på plats. Vi serverar också mackor och fika.

Sist men inte minst, var huserar ni alla tillresta band – dvs var är efterfesten?

De flesta banden sover hemma hos folk så vi räknar med både en och annan hemmafest både Öst på stan och Väst på stan.

Videopremiär: Hattstugan

Stadens muller har äran att premiärvisa Hattstugans, aka Magnus Bergmans, video ‘Blå Vägen (Let’s get it on)’. Och samtidigt ställa några frågor om Siewert Öholm, musiken och framtiden.

Den första, mest självklara frågan: Kom videon eller låten först? Har Siewert Öholms ”Mysteriet på Blå Vägen” inspirerat till låten eller tvärtom?

Låten kom först. Riffet skrev jag när jag brottades med en engelskaläxa när jag var 19, då gick låten hälften så fort för jag hade bestämt mig för att bli shoegazare på tonårens höst. Sen insåg jag att shoegaze-killar brukar ha en tendens att vara smala och dryga så jag lät det vara. Jag skrev om den ett år senare med det sound den besitter just nu. ”Mysteriet på Blå Vägen” är kanske den finaste TV-film som producerats så det låten saknar, kompenseras av den grymma videon. Typ.

Har du någon relation till skolklassen i videon, klass 6C på Vegaskolan i Vännäs?

Joho. Min mamma spelar ett av detektiv-barnen och det är hennes videoband som jag har jobbat med. Det var en grym skådespelardebut enligt mig. Sen gick jag också i klass 6C på Vegaskolan när det begav sig för mig, 35 år senare – Siewert Öholm kom dock aldrig till min klass för att pitcha TV-idéer.

Hattstugan

Hattstugan.

Hattstugan, bra namn! Är det Elsa Beskow som har inspirerat?

Yes, det är en Elsa-referens. Jag tyckte Hattstugan lät rart och fint, och samtidigt lite lite black metal.

Vilka består bandet av, är det ditt eget soloprojekt eller är andra inblandade på nåt hörn?

Det är bara jag. Jag har väl försökt övertala vänner att agera kompband men det har inte gått så bra hittills. Men om jag inte fegar ur på hela grejen och bestämmer mig för att prova spela live så ska jag absolut lösa något typ av liveband så jag slipper stå själv med en telecaster-kopia och skråla. Är något mer material inplanerat med Hattstugan? Om ja, vad är det som är på gång och när släpps det? Egentligen inte, när jag fick idén tänkte jag spela in en EP. Tanken var jävligt god men helt plötsligt hade det gått typ nio månader och den enda fullständiga låten var Blå vägen. Om det fortfarande känns kul nu efter släppet så ska jag absolut försöka färdigställa en EP till sommaren.

Vad, förutom Siewert Öholm (?), inspirerar Hattstugan?

Jag försöker att inte inspireras så mycket av annan musik, det slutar alltid med att jag copy-paste:ar grejerna jag gillar och så blir det sämst. Jag hittade en grym låt med The Monkees för ett tag sedan samtidigt som jag jobbade med en annan Hattstugan-låt, det märktes kan jag säga. Berätta lite om de övriga banden som du spelar i? De band som är aktiva idag är väl PAARKS och KIRA. Båda är ”skivaktuella” som det så fräckt kallas.

Vem har spelat in/mixat/mastrat?

Emil Uppenberg (Spice Boys, Freakweek) var snäll och hjälpte mig under truminspelning. Erik Björklund (Birchwood Sparks) hjälpte mig att spela in gura. När jag skulle mixa så tappade jag bort mitt projekt på datorn så den mix som jag senast hade printat då fick bli den den slutfärdiga (Den var minst ett halvår gammal at the time) – sen skickade jag låten till polaren Hampus i Skellefteå så mastrade han den på några minuter typ. Tack vänner!

Tack Hattstugan!