månadsarkiv: april 2016

The Vultures – 90-talscomeback 1

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Först ut: The Vultures. Kommande delar: Seashells, Bullshit, Guttersnipe. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Johan Sellman

Foto: 90-talsbild – Ida Milton; ny bild: groupie

IMG_1431

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet?

Bandet uppstod ur askan av vårt föregående band, Kriminell Karamell, som spelade någon form av hardcore/grindcore på svenska.  Bandbildandet kom i fas med att vi började gilla Misfits, Danzig, läste HP Lovecraft och annan skräcklitteratur. Dessutom tror jag vi alla kollade på skräckfilmer som Evil Dead och blev allmänt glada i att skrämmas.

12246889_1523667687955963_7411276566661335075_n

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bandet bildades 1991 och höll igång till 1992/93, då vi började klä oss i flanell och skaffade page. Vi återförenades förra sommaren då några bekanta arrangerade en fest i Bräntbergsbacken, där vi spelade på ett lastbilsflak – holy ground. I samband med det fick vi ett par spelningar under sommaren. Under våren började vi skriva låtar och nu ska vi spela in det nya materialet.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Tidigt 90-tal var musiken ganska snabb och låtarna var poppiga med woooo-körer. Det nya materialet har andra influenser som Black Metal, Motörhead och Kängpunk. Det nya materialet innehåller politiska texter och så var det kanske inte alla gånger på 90-taletJ

Dying To Eat Your Brain

Who’s been causing all that racket in town?
Do you really want to know?
Who’s starting fires at the end of street?
Do you really need to know?
Who’s that lurking behind the corner of the house?
Do you really want to know?
I’m done crying in the bitter rain
I’m dying to eat your brain

Where I live the game to play is compromise solution
Where I live we lie and play dead
While the outbreak on TV makes me spill my morning coffee

Where I live we lie and play dead

What was that sound in the graveyard last night?

Do you really want to know?

Have you found your taste for raw flesh yet?

Then you really ought to know

Is there enough canned food in your bunker?

Are you fully trained?

Are you a blue-collar or a banker?

(Either way) I’m dying to eat your brain

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

På 90-talet fanns det fler scener på uteställen och det var enklare att få släppa saker under cd-eran. Då fick man oftare betalt för en spelning. Idag är det svårare för ett oetablerat band. Vi skulle vilja se att mindre band kan spela ibland på stadens krogar och att dessa inte bara säkra kort som DLK och The Kristet Utseende. Inget ont om dessa band, men det finns inget ställe som kör lokala akter i fullbandssättning. Det gyllene undantaget är Verket som har den öppnaste scenen av alla.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Den 13/5 spelar vi på Klubb Warsaw (Verket) och den 2/7 på Backenfestivalen. Hoppas på fler spelningar. Vi kommer att spela in de nya låtarna vilket känns väldigt kul. 90-talet känns inte så viktigt att återskapa, men däremot peppen och drivkraften som fanns – den tar vi gärna tillbaka i gitarrens och vävens brandskattade Umeå anno 2016.

pressbildamanda2

Mycket reverb på Amandas solodebut

Med ett reverbkryddat gitarrspel och starka texter har Amanda Lindberg blivit ett namn att räkna med i musik-Umeå. Den 25 april släpps solodebuten The Bloom, som firas med releasefest på Sagateatern den 29 april.

Om det delades ut ett pris för flitigaste musikern i Umeå just nu skulle Amanda Lindberg onekligen ligga bra till. Under Umeå Open-helgen blev det inte mindre än tre spelningar, två i eget namn (på Kii och nomethods skivbolagsfest) och en med bandet Indiekid Aurelia (på Pipes). Utöver detta spelar hon även i Paarks som nyligen släppte sitt debutalbum Stranger Shores. Förutom releasefesten går det i april även höra henne live i P4 Västerbotten (25/4) och på Heartbeats, Gotthards nya onsdagsklubb (27/4).

– Det är bara roligt att det är fullt upp, det är ju det här jag älskar att göra, berättar hon.

 Mystisk och melodisk debut-ep

Solo-epn innehåller fyra låtar. Hälften av materialet – sång, gitarr och bas – är inspelade hemma, hälften hos i KMJ Umeå Studio med Kalle Johansson som producent.

– Live kör jag själv med gitarr, men på plattan finns även instrument som tvärflöjt och tramporgel med. Jag skulle beskriva den som mystisk och melodisk.

Så här berättar Amanda själv om låtarna.

Flowers. Jag skrev den för fyra år sedan. Den handlar om att längta bort, om att hoppas att gräset är grönare på andra sidan, men sedan inse att det inte är så enkelt. Temat är fortfarande aktuellt för mig.

Into the blue. Den handlar om en kompis och hennes speciella sätt att hantera ångest. Hon brukar bada i iskallt vatten.

 Under Our Feet. En låt om män som våldtar, försökte få till ett mörkt sound som understryker temat.

 The Song Sparrow Song. En naturromantisk låt som är inspirerad av skogen och naturen i Umeå med omnejd.

Älskar reverb på gitarren

Alla som sett Amanda spela solo vet att hon älskar reverb på gitarren.

– Jag försöker hitta mitt eget sound på gitarren genom att ta bort all diskant och jobba med mycket reverb. Jag tycker att reverb får musiken att låta mycket större och bättre, lite som att man spelar i en kyrka.

Amanda jobbar också mycket med öppna stämningar i gitarrspelet, det gör henne fri att experimentera.

– Laura Marling är en favorit, hennes sätt att blanda melodislingor och spela med öppna stämningar är inspirerande. Jag är även förtjust i Skators säregna gitarrspel och hur gitarren och sången samarbetar hos henne.

Kvinnoseparatistisk utbildning på Gotland

Amanda gick musikprogrammet på Midgård, därefter blev det ett år på Ella Music Education, en kvinnoseparatistisk folkhögskola på Fårösund. Där fick hon lära sig allt från att spela i band till att styra sina egna turnéer.

– Ett väldigt lärorikt år. Vi var bara åtta i klassen och hade tillgång till ett eget musikhus med både ensemblesalar och studio. Det gick att spela dygnet runt om man ville.

Efter året på Gotland bodde hon i Göteborg innan hon återvände hem till Umeå igen. Här blev hon, efter en spelning på Kulturhusfestivalen, kontaktad av Kalle Johansson på KMJ Umeå Studio – som på sistone bland annat spelat in Dolce och De Montevert – som tyckte att hon skulle komma dit och spela in sitt eget material.

– Han har hjälpt mig att hitta det sound och den stämning jag är ute efter på epn, men jag har hela tiden haft sista ordet. Nu hoppas jag min musik ska få lyssnarna att känna något och bli inspirerade. Ungefär det jag själv vill få ut av musik jag tycker om.

Paarks, Indiekid Aurelia och covers

Om man vill spåra Amandas utveckling en tid tillbaka kan det vara kul att gå in på soundcloud och lyssna på de covers hon gjort av Strokes, Daniel Norgren, Broder Daniel och The Tallest Man On Earth.

– Jag gillar att göra covers på låtar jag snöat in på. What Ever Happened med Strokes spelade jag faktiskt in som en födelsedagspresent till en kompis.

Paarks blev Amanda värvad till när de behövde en ny gitarrist.

– Paarks är jättekul för bandet skiljer sig så mycket från mitt soloprojekt. Jag spelar både lead- och kompgitarr, det är rätt knixiga slingor så jag utvecklas verkligen av det. Vi spelar live på Sagateatern 25 maj, kom och se oss!

Och så är det Indiekid Aurelia.

– Där sjunger jag och spelar gitarr. Bandet består av mig och mina tre vänner Magdalena, Mark och Jesper. Vi spelar post-rockig pop på svenska. Det går att se oss live den 12 maj i Bildas källare då vi spelar tillsammans med Birchwood Sparks och Katastrof.

Hur hinner du med allt?

 – Bra fråga! Jag antar att det är för att jag tycker att det är så roligt. Det jag verkligen vill göra tar jag mig tid till och prioriterar. Och så har jag en kalender i mobilen, den är guld.

Imessage-intervju med Blondino

Foto: Oskar Sandström

Joel Dunkels (Caotico, Industri Royal) är aktuell med ny musik under namnet Blondino. För fösta gången står Umeåmusikern helt på egna ben. Premiärspelningen sker på egna arrangemanget Clöb 30 april (valborg) på Sävargården i Umeå.

Stadens Muller tänker mobile first och gjorde en intervju med honom över Imessage. Oredigerat, ostrukturerat och garanterat läsvärt!

Blå: Erik Hillbom

Vit: Joel Dunkels

IMG_0242

Den 30 april är det premiär för Clöb.

LIVE:

KATOHJÄRTA
BLONDINO (Livedebut!)

DJ
TOVE STYRKE
NORTHERN TACTICS
THOMAS HEDLUND (PHOENIX/DEPORTEES)
KICKI KARLSSON (INVSN/HONUNGSVÄGEN)
JOHAN DÖDEN DAHLROTH

Biljetter: http://www.tickster.com/sv/events/89hmvn97wjdfm3e/2016-04-30/valborgsfest

Facebookevent: https://www.facebook.com/events/450724555123269/

Hej Erik Karlsson! Hur är läget?

Erik Karlsson i en stupstock.

Erik Karlsson i en stupstock.

Hej Erik Karlsson! Hur är läget?
– Bra, men lite yr. Har druckit mig helt stinn på kaffe här borta.

Üni Foreman, Chicagojazzen Arkestra och Boys (?) på Vasakyrkan under fredagens Umeå Open. Och du spelar med alla tre banden. Stämmer det?
– Nja, jag spelar inte med Boys, men annars så stämmer det! Jag spelar dock på torsdagen med Skator. Anna Rauhala däremot kommer förhoppningsvis spela med alla fyra banden i Vasakyrkan, haha. Bandincesten is real

Skulle vilja kalla detta ett äkta hat trick. Kommer du att orka? Kolhydratladdar du eller laddar du upp på annat sätt?
– Ja, jag har hört mycket om det här med High Carb. Bara att smälla i sig ett sexpack hamburgerbröd så går energin jävlart direkt ut i blodet!

Kommentar från Henrik Lång: ”Erik brukar tjata sig in i ytterligare något band. Tre lär inte stoppa.” Räcker det med tre eller blir det kanske ännu fler?
– Haha! Förra året gjorde jag sex spelningar under Umeå Open och gick nog in lite i väggen. Så försöker ta det lite lugnare nu. Går att hålla nere stressnivån rätt bra när det handlar om att hoppa in lite som jag gör med Skator exempelvis. Kan å andra sidan vara svårt att hålla sig då det är så jävla roligt att spela i band. Fin balansgång det där

Vad spelar du för instrument i respektive band?
– Gitarr med Üni och Chicagojazzen och trummor på en låt med Skator

Det är kanske lika bra att du räknar upp de band som du är med i för tillfället?
– Just nu är det väl Chicagojazzen, Üni Foreman och Eterkropp som är aktiva. Sen så har jag mest hållt på och spelat in och mixat grejer den senaste tiden.

Har jag fått det om bakfoten, eller visst har Chicagojazzen blivit ett riktigt storband den senaste tiden? Vilka instrument/personer ingår i bandet på Open?
– Ja, nu på Open så kommer vi att vara nio pers på scenen. Christian Augustin (Totalt Jävla Mörker) och Emil Uppenberg (Spice Boys) spelar trummor, Sur-Dennis Fahlgren (Blodet) spelar bas, jag och Isak Falk-Eliasson (Lesley) spelar gitarr, Ola Norlander (Tre Stående) spelar orgel, Lina Högström (Skator) spelar fiol och sjunger lite och Ingrid Arvidsson och Lage Johansson spelar saxofoner.

Kan du ge en hint om vad Chicagojazzen, Üni Foreman och (Boys) kommer att bjuda på på fredag?
– Chicagojazzen kommer nog bjuda på stök och hög ljudnivå. Blir ju ett jävla hallå med så pass stort band. Üni Foreman kommer mest att spela nya låtar vilket känns jävligt kul. Känns som att vi spelat typ fem gånger på Open och mestadels kört ganska samma setlist. Roligt att få visa upp lite nya prylar! Vad Boys kommer bjuda på har jag ingen aning om, men om jag får gissa så gissar jag på helt orimligt bra powerpop som kommer få alla i publiken att vilja starta eget band, men sedan få alla att deppa ihop när de ställt sig i repan och inse att det är omöjligt att toppa the genius of Boys!

Nåt speciellt ”moment” som publiken kan se fram emot?
– Alla mina gitarrsolon! Näe, jag ba skojas. Bra fråga. Tyvärr är det ju lite speciellt att spela inomhus. Open gick inte med på vår hutlösa pyrotekniska budget så mest troligt blir det bara ett gäng som står och stirrar på sina skor. En gång när jag googlade ”Chicagojazzen” hittade jag en blogg där någon skrev att ”spelningen var ju bra, men bandet har lika mycket utstrålning som en strumpa”.

Förutom de här tre banden är du också involverad i andra musikprojekt. T.ex mixade du Vakens debutskiva? Finns det andra pågående eller avslutade projekt du kan/vill berätta om?
– Ja, i vinter så spelade jag in och mixade Spice Boys kommande EP. Ett grymt band som låter typ som ett högstadieband fast på ett mäktigt sätt. Det är som om de pressat ihop alla bandmedlemmars samlade rockinfluenser och spelar allting samtidigt på ett skevt men jävligt grymt vis. Fritidsgårdsrock!

Läs Nils Fredrikssons recension av Spice Boys låt It’s Coming här

– Sen har jag mixat Levande Döds nya platta. Levande Död är min kompis Erik Lahti från Luleå och vi har känt varandra sedan vi gick gymnasiet och började skriva till varandra på myspace. Skivan är typ raggarrock fast mörkt som fan. Som om Mayhem försökte spela Gun Clublåtar fast de har lånat Siouxsie and the Banshees utrustning.

– Jag håller även på och fipplar med lite Eterkroppinspelningar som kommer att resultera i en split12″ med Det Jordiska så småningom.

– Nya Chicagojazzenskivan är väl typ 90% mixad och klar. Lite småputs kvar på den och sen ska vi börja fippla i ett album med Üni Foreman där vi lade grunder på rullbandare i Skellefteå i julas. Kommer bli grymt, men vill kunna fokusera hårt på den så väntar lite tills jag fått klart grejer först.

Du blev väl också Skellefteå kommuns kulturstipendiat förra året? Ger det arbetsro eller prestationsångest?
– Det har jag inte tänkt på faktiskt. Tror jag styr upp både prestationsångest och arbetsro bra på egen hand, haha. Däremot så gav det mig en möjlighet att betala hyra och köpa en massa cigg. Tack, Skellefteå Kulturnämnd!

Chicagojazzen hade även ett lyckat 1 aprilskämt förra veckan. Kan du berätta lite om ”Tidlöst ös”-boxsetet?
– Titeln ”Tidlöst ös” var något jag drömde fram i somras och vaknade skrattandes pga den värdekassa titeln. Jag skrev upp det som en påminnelse i mobilen den 30:e mars och glömde bort det. När påminnelsen ploppade upp så konsulterade jag min kompis Andréas som är en ökänd skojare och han hjälpte till att photoshopa till omslaget. Tyvärr är han så jävla bra på photoshop att rätt många tycks ha blivit lurade. Trodde trippelvinylbox, texthäfte och den kassa titeln skulle få folk att genomskåda luret!

Det är väl inte ens du på omslaget?
– Hehe, nej! Det är Mats Wikström från Eterkropp. En bild från typ 1993 då han hade hår och rökte.

Fick du in några förhandsbeställningar rentav?
– Jo, det var ett gäng som ville förhandsboka och de pengarna får de aldrig mer se röken av igen. Nämnde jag att jag skriver det här från Bahamas?

Tack för frågestunden och lycka till på Umeå Open, Erik Karlsson!
– Tack!

Spice Boys

Recension: Spice Boys – It’s Coming

The Sonics var ett av USA:s hårdaste band på 1960-talet. Det sägs att de brukade gå loss med ishackor på sina förstärkare innan spelningarna för att få det rätta, trasiga soundet. De sjöng om att dricka stryknin, en alkoid som är betydligt starkare än alkohol och redan i små doser kan vara livshotande. Jag tänker på The Sonics när jag lyssnar på Spice Boys fantastiska debutsingel ”It´s Coming” – producerad av Erik ”Chicagojazzen” Karlsson – som rusar fram som en jagad hund med mörker i blicken.

Sönderfallet är hela tiden nära och efter 45 sekunder ylar sångaren Sebastian Holmlund följdriktigt ”destruction, destruction”. Låten stannar av en hundradel, jag hinner tänka att den ska sluta redan där, men då räknar han blixtsnabbt in, 1-2-3-4, och den våghalsiga färden för den här garagerock-smällaren fortsätter i 200 kilometer i timmen. Allt avslutas med en 40 sekunders urladdning med psykedeliska förtecken där det känns som allt brinner och ramlar isär. Och det är utfört på ett så skickligt vis att man bara vill höra det igen, igen och igen.

En referens som också dyker upp i huvudet när jag hör ”It´s Coming” är danska iceage, som jag såg live i Denver 2013. Det är en av de hotfullaste spelningar jag sett. Redan efter ett par låtar var det tumult i publiken längst fram vid scenen, den nihilistiska musiken lockade fram en sådan stämning. Det var motsatsen till feelgood-musik, och den gjorde mig paradoxalt nog på bra humör.

”It´s Coming” sägs handla om arbetslöshet. Kanske om att vilja slå sönder saker för att allt känns så mörkt och meningslöst. Det är i alla fall så det låter. Och det är så oerhört befriande att höra det – när det presenteras så här övertygande. Attityden är ungefär: varför ta ytterdörren när vi går in i en lägenhet, ingen kommer tacka oss för det, vi hoppar in genom det stängda fönstret istället och ser glasrutan smashas i småbitar.

Ett glas stryknin någon?

Spice Boys debut-ep landar 22 april, och heter ”Spice City”.

 

Premiär för Heartbeats på Gotthards

Det märks att Umeå saknat en scen för lokala akter. På premiärkvällen för musikklubben Heartbeats, som håller till på Gotthards krog, var det mycket folk och stor spridning bland åldrarna. Stället var fullsatt redan när William Adam gick på strax efter 21, följt av Årets Ninja och avslutningsvis Honungsvägen. Upplägget att alla akter kör 25-30 minuter känns väldigt lagom. Ser verkligen fram emot nästa gång, den 27 april, då med Algesten, Hjärtkniparen och Amanda Lindberg på scenen, samt Annika Norlin i dj-båset.

Här är två klipp från kvällen!