månadsarkiv: januari 2016

Rädd för att bli en person med för lite jante i mig

JennyNilsson

En av förra årets mest efterlängtade släpp, Jenny Nilsson och demonerna har ni säkert inte missat. Så mycket känslor på fyra låtar att hjärtat går sönder lite. Och med ett sound som andas både Masshysteri och Tant Strul vill jag bara ha mer.

Bättre sent än aldrig får jag tag i Jenny för att fråga lite om EP-debuten.

Inspelad för mer än ett år sedan – släppt i december 2015 . Vad hände?
Livet hände. Livet händer alltid. Det finns också ett stort problem med att jag vill göra allt själv men är extremt lat och har megaprestationsångest. Det går liksom inte riktigt ihop. Tror att ett år från inspelning till släpp är rimligt för min personlighet.

Jag vet ju att du har jobbat på egna grejer länge, vad fick dig att ta steget och börja repa eget material?
De flesta av låtarna vi spelar skrev jag för typ sex år sedan. Jag tänkte att de var alldeles för dåliga för att göra något med. Jag är så rädd för att bli en person med för lite jante i mig, som inte förstår mina egna begränsningar. Jag älskar jante, tycker att människor borde använda sig av det i större utsträckning. Till slut spelade jag upp de för Anna Philipsson (Knugen faller mm) och vi började repa med Ola Norlander (Tre stående mm ) och en trummaskin

Vad händer med Demonerna just nu?
Vi repar nya låtar och ska försöka spela in en fullängdare under året. Jag skriver låtar och försöker att inte kassera dom i samma veva. Vi har några spelningar på gång också, det känns kul.

Av erfarenhet vet ju jag att det är mer än succérartat och superkul att turnera med dig! Berätta om något turnéminne med Demonerna. 
Tack!!! Det är så kul att turnera med dig också. Demonerna har ju ännu inte rest längre än till Luleå men när vi skulle spela på Musikens makt blev vi hela tiden förväxlade med Jenny Wilson i olika forum. Det stod fel i tidningarna: Jenny Wilson och Demonerna. Hon såg absolut ingen humor i detta men jag vet inte om hon generellt tycker att saker är kul? Vi kunde inte mötas i detta i alla fall

För allt i världen, lyssna! Jenny Nilsson och Demonerna

Premiär: Årets Ninja – Du fria

Stadens Muller har fått äran att visa videon till Årets Ninjas nya låt ”Du fria”. Vi passade på att fråga Julia Mansnérus-Lund, a.k.a. Årets Ninja, om låten, musiken, förebilder och framtiden.

Hej Årets Ninja! ”Du fria” verkar vara både djupt personlig och på samma gång lite som en självkritisk samhällskommentar. Har jag missuppfattat helt, eller vad är din ingång i/tanke med låten?
– Jag ville skriva om hur man kan tycka oerhört mycket om någon trots att man ogillar dens politiska åsikter, och att det kan finnas en sorg i att ha en annan världsbild än någon man står nära. Jag ser dock ingen motsättning mellan att skriva om samhället eller privatlivet. Det ena påverkar ju det andra, och det är svårt att inte ta samhället personligt.

”Du fria” hörde jag redan 2014 på On The Cinnamons releasefest. Hur kom det sig att låten inte är med på EP:n ”Tills jag dör”?
– Jag provade spela in den när jag jobbade med EPn, men tyckte inte riktigt att den kom till sin rätt. Jag tror att jag helt enkelt gör den bättre när jag spelar den live för en publik.

Hur länge har du skrivit musik?
– Jag har hittat på sånger ända sen jag var liten, och framförallt skrev jag mycket historier och texter. När jag var 10 skrev jag och min barndomsvän Gustaf en glad sång om en äldre dam som blev rånad på sina juveler. Första gången jag satte mig med en gitarr och seriöst skrev en låt var dock i högstadiet. Den var på engelska och handlade om en medelålders man som var otrogen mot sin fru, haha.

Hur går det till när du skriver låtar? Kommer musiken eller orden först? Hur länge tar det att skriva en låt som ”Du fria?”
– Det ska ta kort tid, annars var det inte en bra idé från början. Stommen för de låtar jag blir nöjd med är oftast klar efter en dag eller så. Jag har inte så mycket kreativt tålamod och tröttnar om det tar för lång tid att få ihop. Jag vill att det ska kännas som att jag helt enkelt inte kan låta bli att skriva färdigt låten, då vet jag att den också är värd att lägga tid på. Vissa låtar tar jättelång tid att bli klara, men de brukar ofta skrotas längs vägen eller glömmas bort.

Hur kom det sig att du tog dig namnet Årets Ninja?
– Jag gillar tanken på att man kan vara en självutnämnd superhjälte, att man kan utse sig själv till olika häftiga titlar om ingen annan gör det.

Från början framförde du dina låtar på akustisk gitarr. Nu är det en turkos Stratocaster som gäller. Varför började du spela mer elektriskt/elförstärkt? En slump?
– Jag vaknade en morgon och sa ”Idag ska jag köpa en elgitarr!” Min Squier var den första jag provspelade – jag blev störtförälskad och sen dess är det vi.

Hur tror du att det skulle funka att spela dina låtar med ett helt band i ryggen? Är det nåt du skulle vilja, eller gör sig låtarna bäst i avskalat format tror du?
– Man blir lite bortskämd av att få bestämma precis allt och kunna repa när man vill och så, och det passar nog också mina låtar med bara en gitarr för då får texterna ta mer plats. Men jag skulle definitivt vilja prova spela mina låtar med band nånting i framtiden, det verkar kul!

På Hymn jämförs du lite med Stina Nordenstam. Vilka är dina musikaliska förebilder egentligen? På vilket sätt har de influerat dig?
– Jag har inspirerats av bl.a. Lisa Ekdahl och Regina Spektor. Utöver att de är fantastiska musiker leker de väldigt mycket, och det finns mycket humor i deras musik. Även vemodig musik blir bättre av lekfullhet.

Du släppte EP:n ”Tills jag dör”, spelade på Popup och var även ute i inlandet och turnerade med Slowfox under 2015. Vad har du fått för respons på EP:n? Hur gick det på turnén? Var var ni och spelade?
– Jag har fått positiv respons på EP:n, vilket känns jättekul. Att åka på turné i inlandet var grymt, att bara få ägna dagarna åt musik, och dessutom med världens härligaste Slow Fox-gäng. Vi spelade i Dorotea, Vilhelmina, Storuman, Lycksele och Åsele, så det var också en schysst anledning att få besöka dessa ställen för mig som inte är från Västerbotten.

Släpper du din musik på eget skivbolag?
– Min EP ”Tills jag dör” släppte jag via Spinnup som är en tjänst som låter osignade artister släppa musik på bl.a. Spotify och iTunes och samtidigt behålla alla sina rättigheter till musiken.

Videon är inspelad på KMJ Ume Musikförlag. Du verkar ha nåt på gång under 2016? Vadå?
– Just nu så jobbar jag på nytt material som kommer bli ganska annorlunda från det jag gjort hittills. Det är ett tag kvar tills det kan visas upp, men den som väntar på nåt gott!

Fotnot: Julia bor i Umeå men kommer ursprungligen från Heby i Uppland. Mixning och filmning av videon ”Du fria” har gjorts av Niclas, Kalle och Emma på KMJ Ume Musikförlag.

Premiär – Amanda Lindberg

Amanda Lindberg spelar inte bara i albumaktuella Umeåbandet Paarks. Hon driver också ett soloprojekt i eget namn.

Amanda håller på att spela in eget material i KMJ Ume Studio på Grisbacka, och passade på att spela in en livesessionvideo som du kan ta del av här ovanför.

En klockren röst. En vit Fender Stratocaster. Behövs inte mer än så för att kicka igång 2016.