månadsarkiv: november 2015

Sagateatern ny scen för små band

Text: Jessica Larsson Svanlund

Foto: Jonas Nimrodsson

En gång i månaden ska Sagateatern fyllas av livemusik, med halv- och oetablerade band i alla genrer. Bakom satsningen står Teaterföreningen, som vill fylla sina lokaler och samtidigt göra en insats för Umeås musikscen.

Teaterföreningens hyreskontrakt för Sagateatern gick egentligen ut för ett halvår sedan, men efter förhandlingar fick man vara kvar ännu ett år. Då hade man redan hunnit boka om många föreställningar till andra lokaler, vilket innebär att gamla fina Saga ofta står tom. För att klara lokalkostnaderna behövde man fylla scenen oftare. Teaterföreningens Jojo Anderbygd såg ett tillfälle att förena jobbet med intresset för musik, och tog initiativet till klubben Saga Norén Länskrim Malmö, som hon kommer att driva under en del av sin arbetstid.

SNLM

– Jag fick idén och pratade med min chef, som tyckte att det var både smart och bra, berättar Jojo. Det känns som att det inte finns någon lokal scen för oetablerade band utom Verket längre, och det behövs en plats i stan också, en scen för alla i alla genrer. Jag har inte jobbat som arrangör tidigare, så det är mycket att tänka på, men det ska nog gå bra.

Jojo berättar att planen just nu är att para ihop ett mer etablerat band med ett oetablerat som vill skaffa scenvana vid spelningarna, sista onsdagen i varje månad med start den 27 januari. Förhoppningsvis ska man kunna servera mat också och kanske ha utställningar, DJ och/eller försäljning av t ex t-shirts i foajén. Planen är att köra från klockan sex till nio-halv tio.

Hur tänker du kring ersättning till banden och biljettpriser?

– Det är svårt. Jag har inga pengar alls, men måste tänka på både hyra och artister. Troligtvis startar vi en förening för att kunna söka bidrag, så att vi kan betala ut gager – för man vill ju hålla nere biljettpriserna. Vi ser det här som en försöksverksamhet. Om vi inte skulle få några bidrag får vi drivas av pepp!

Har ni bokat några band än?

– Nej, vi har pratat med några, men har inget klart. Men folk har redan hört av sig om att spela, även band man känner igen, och det är jättekul!

Man måste ju fråga om namnet på klubben?

– Det är bara roligt, ha ha! Man lär ju reagera.

Det är ju till exempel helt ogooglingsbart – man kommer ju bara att få träffar på Bron.

– Det löser sig. Namnet kommer nog inte att ha jättestor betydelse. Jag tror att det blir bra!

 

Press image Deportees. Photo by Elin Berge/MOMENT/INSTITUTE

Perfekt pop i en dålig värld

Deportees är högaktuella med sitt nya, efterlängtade album The Big Sleep och en Sverigeturné. I morgon intar pop-perfektionisterna Vävens scen. Stadens muller fångade sångaren Peder Stenberg för en intervju om allt från att kassera 1 200 låtidéer till att göra spelmusik.

 De inledande spelningarna i Malmö, Växjö, Karlstad och Göteborg har fått lysande recensioner. Markus Larsson skrev till exempel i Aftonbladet att ni borde vara ett av Sveriges största band. Nu är det dags för Väven och hemmaplan. Hur känns det?

Vi har haft en fullständigt överväldigande start på turnén, responsen har varit nästan oförskämt fin. Det finns ingen anledning att tro att Umeå ska bli ett trendbrott!

Hur är de nya låtarna att spela live jämfört med ert äldre material?

Förhållandevis lätta. Jag har egentligen inget bra svar på varför det är så, men det vore ju märkligt att klaga.

Beskriv nya albumet The Big Sleep i två meningar.

Jag klarar det på en mening: En bra skiva i en dålig värld.

Har du någon personlig favorit på skivan? Vilken och varför?

Jag brukar försöka undvika att svara på den frågan eftersom kompositörers eget förhållningssätt till sin musik oundvikligen påverkas av processen. Så vi kanske älskar en låt lite extra för att vi slet i månader för att få till versen, något som förhoppningsvis inte hörs överhuvudtaget för vanliga lyssnare.

Ni är perfektionister som slipar och slipar på ert material, till varje detalj är som ni vill ha den. Är det en anledning till att skivan tagit så lång tid att färdigställa?

Det är definitivt ett av skälen. Ett annat är att vårt förra album Islands & Shores spökade för oss. Eftersom vi var nöjda med den på ett sätt vi inte varit med någon av våra tidigare skivor så fungerade inte den metod vi använt tidigare, det vill säga att göra revolt mot vår egen historia för att sedan slunga oss framåt. Vi fick hitta andra sätt.

Det känns att inte bara musiken utan också texterna är väldigt genomarbetade. Det är ett enkelt och träffsäkert språk med välbekanta bilder, som är lätta att ta till sig och som beskriver känslor – ensamhet till exempel – som många människor säkert kan känna igen sig i. Hur arbetar ni fram texterna?

Tack! Texterna är inte kollektiva framjobbade utan de skriver jag själv. Skrivandet tar oerhörda mängder med tid i anspråk, helt sjukt ineffektivt faktiskt! Jag bestämmer sällan vad jag ska skriva om utan tar avstamp i min syn på vad det innebär att vara i världen just nu, och sedan försöker jag lyfta det till att bli en samhällskommentar också.

Om jag fattat det rätt har ni haft över 1 200 låtidéer till The Big Sleep. Bara nio av dem hamnade till sist på albumet. Det borde innebära att ni har en massa grejer över och att vi inte behöver vänta fyra år på nästa Deportees-platta?

Vi är vanligtvis skoningslösa och osentimentala till låtar vi en gång har kasserat, säkert helt i onödan ibland. Men med det sagt så känns det lite som att proppen åkte ur i och med The Big Sleep. Det har varit oförskämt inspirerande att skriva de sista månaderna och, som det känns, väldigt fruktbart också. Så nej, det får fan inte ta fyra år igen!

Ni har en egen spellista på Spotify, This is our music, som ni uppdaterar regelbundet med artister från olika genrer och olika tidsepoker. Väl valda artister, kul att följa. Vad är ert syfte med listan? Vem i bandet är det som väljer ut låtarna? Vilken är din personliga favorit på listan just nu?

I nuläget är det jag som kurerar listan som uppdateras med fem nya låtar varje tisdag. Syftet är nog lite folkbildning, typ att dela med sig av fynd från mitt musikletande. Jag tycker verkligen att det hörs när artister har en musikhistorisk förankring och rolig musiksmak. Startar man ett band med avsikten att låta som MGMT:s första skiva är risken stor att det blir hopplöst tråkigt. Dur-Dur Bands låt Dooyo lyssnade jag på för en stund sedan, satan vilket sväng.

Inspireras ni mycket av andra artister när ni spelar in ny musik? Är det några som färgat The Big Sleep? Er trummis Thomas Hedlund spelar ju även med bland andra Phoenix och Cult of Luna och Anders Stenberg med Lykke Li. Sätter det någon prägel på Deportees musik?

Vi förhåller oss alltid till annan musik när vi skriver, vi försöker alltid dechiffrera och förstå. Lyssnar man på ovan nämnda Spotify-lista så får man en inblick i vad vi lyssnat på. När det gäller Thomas och Anders andra åtaganden så är effekten kanske inte alltid så mätbar, men det är inspirerande att de jobbar med sådana fantastiska artister.

Ni känns alla som väldigt drivna musiker, ändå är det nog Thomas man lägger märke till mest. Helt enkelt en av de grymmaste trummisar jag sett. Hur är det att ha honom i ryggen? Vad utmärker honom som trummis tycker du?

Thomas är ju som du säger en helt otrolig trummis och han har också utvecklat de visuella dimensionerna av sitt spel på ett sjukt mäktigt sätt. Det är givetvis en ynnest att ha honom bakom sig, det tycker vi allihop! Han är en modern trummis, lika delar inspirerad av rytmdriven musik som av pop och rock, som utvecklar unika, svängiga och spännande figurer som han framför med en galen musikalitet.

Er musik har utan tvekan ett internationellt snitt och borde vara gångbar i många andra länder än i Sverige, men någon utlandslansering har ni väl aldrig gjort riktigt? Hur kommer det sig?

Vi har nog inte skött vår utlandskarriär särskilt bra faktiskt, jag tror inte man kan vara sämre affärsmän än vi. Exempelvis så har vi aldrig arbetat med en manager, något som i de flesta fall är helt avgörande för att det ska ”hända” utomlands. Kanske blir det ändring på det nu, vi får se.

Du har ju doktorerat i etnologi. Inte många popsångare i Sverige som har en doktorshatt. Vad har det för inverkan på er musik tror du?

Jag skrev låtar med brorsan innan jag ens gått ut högstadiet och på många sätt ser processen likadan ut idag: vi skriver och skriver till vi hittar något som känns i magen för oss båda två. Så doktorshatten har nog inte påverkat musiken i någon större utsträckning. När det kommer till texterna däremot så är det ju givetvis så att det jag har läst påverkar min analys och min förståelse av saker och ting.

Du disputerade 2011 på en avhandling om World of Warcraft. Vad forskar du om just nu? Skulle Deportees kunna tänka sig att göra musik till spel?

Jag har inte arbetat på universitetet sedan jag disputerade 2011, just nu är det bara fokus på musiken. Att göra musik till spel vore kul, ring oss Coldwood!

Text: Nils Fredriksson

Foto: Elin Berge

 

 

Utan filter. Katohjärta

Fem frågor via mail. Inga redigeringar.

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Katohjärta

Foto: Katohjärta

katohjärta

1, Hur kom Katohjärta till? Den långa versionen, tack!

(Elina) Jag och Moa lärde känna varandra när vi gick i samma klass på Umeå Konstskola. En dag när vi hade tappat all motivation till att måla på våra tavlor började vi snacka om att det vore kul att spela musik ihop. Moa visste att Erik var en bra låtskrivare och kontaktade honom. En vecka senare kom den första låten ”Katohjärta” till hennes mailbox. Ett tag senare satt vi tre i ett vardagsrum och repade låten akustiskt. Erik skrev fler låtar och vi insåg att vi behövde en trummis, så vi frågade om Filip ville vara med och det ville han. Drömteamet var fulländat!

2, Er debut-EP Förlåt för igår det var kaos kommer den 18 november. Kan du berätta om låtarna?

(Moa) Det är fyra låtar som handlar om väntan, besvikelse, ilska och obesvarad kärlek. Vi älskar enkelheten i handlingarna, det är roligt att ha en egen historia till låtarna. Tex så ser Erik framför sig en person till varje låt han skriver, men för mig handlar det om andra personer. Det är kul att relatera till sig själv.

3, Ni har hållit på att spela in länge – ni började för över ett år sedan. Hur kommer det sig?

(Filip) Vi har inte haft nån stress/deadline så saker har fått ta tid. Nu när vi har skivbolag kommer det nog gå lite snabbare.

4, Ni har många andra projekt på gång. Syket och First Love Last Rites kanske vilar just nu, men Filip har Tiger Forest Cat, Erik har Oceans, Jonas Bergsten och Frida Selander … Med mera? Kommer Katohjärta att ha tid att åka ut och spela – och spela in nytt material?

(Erik) Det är klart vi kommer hinna! Jag tycker det går bra. Det krävs bara lite mer planering. Vi får se till att bli bokade till samma städer och gigs!

5, Öppen fråga, som kanske är väldigt lätt, kanske väldigt svår, att svara på: vad betyder bandet för dig?

(Moa) Alltså det är ju råkul att få spela musik, men också att få göra det tillsammans med sina bästa kompisar. Det tror jag betyder mer, personerna som är med i bandet än själva ”Bandet”. <3<3<3

Turnérapport från Tyskland

My sound of silence

My sound of silence har varit på Tysklandsturné. Foto: Liz Hunt.

My Sound of Silence har precis kommit hem från en miniturné i Tyskland. Stadens muller passade på att ställa några frågor om turnén, framtiden – och (som det visar sig) – det tyska skivkontraktet.

Hur var oktobervädret i Tyskland?

− Det är 50 % mulet och 50 % soligt och lite varmare än här.

Hur kommer det sig att ni åkte på miniturné i Tyskland?

− Vi har ett bokningsbolag i Tyskland som bokade den här miniturnén. Tanken var från början att göra en längre turné, men istället blir den längre turnén i april, då vi åker runt i Tyskland och spelar 12 dagar i samband med vårt kommande skivsläpp den 15 april.

Beskriv gärna spelställena och städerna!

− Första spelstället var Hasenschaukel i Hamburg. Det var andra gången vi spelade där. De fokuserar på mer eller mindre avskalad musik, det finns ingen backline och scenen är pytteliten. Atmosfären är en blandning av mysig/läskig där, de kör nåt slags helrött/rosa ljus och så har de dockor som hänger som lampor i taket.

Det andra stället låg i Leipzig och heter Dr. Seltsam. Det är en blandning av cykelverkstad och bar/spelställe. Det var verkligen en som stod och mekade med cyklar en meter från baren. Ingen skylt eller nåt utanför, så helt omöjligt att hitta dit om man inte varit där. Förutom att det hängde cyklar överallt så kändes det som en ganska vanlig inrökt tysk bar med en liten scen.

Tredje stället hette Musik & Frieden och låg i Berlin. Det var ett lite större ställe som verkar lite känt i indiekretsar. Bra ljudtekniker, vi hade svinbra ljud och allt kändes proffsigt och bra uppstyrt. Det fanns ett stort backstage där vi kunde hänga under kvällen och dricka öl och käka vindruvor.

My sound of silence i Lüneburg.

På scen i Lüneburg. Foto: Laura Bohn.

Fjärde stället: Anna & Arthur i Lüneburg. Det var väl det stället som var mest jämförbart med Verket i Umeå – drivet av nån ideell förening och folk kan själva arra spelningar etc där och man fick mat från en stor gryta när man kom dit. Ett trevligt ställe!

Vilken spelning var roligast? Varför då?

− Berlin var roligast för det var så jävla grymt att vara i Berlin, och spelningen gick verkligen bra där – vi levlade upp på nåt sätt, kanske för att allt runtomkring kändes lite upplevlat men kanske också för att vi hade kört några spelningar vid det laget och vi var lite bättre och mer avslappnade än i början. Träffade kul folk där också.

Ni verkar ha gjort en del radiospelningar också?

− Stämmer! Vi gjorde tre radiointervjuer, Tide Radio i Hamburg, Radioeins i Berlin och en studentradio i Lüneburg. Vi spelade även 2 låtar live i radiostudion både i Hamburg och Berlin.

Vad har ni mer på gång? Jag ser att ni åker tillbaka till Tyskland till våren?

− Vi har för inte så länge sen lagt ut en video på Youtube med första låten (Cheater) från vår kommande skiva! Och jo, vi åker på turné igen i Tyskland igen i samband med skivsläppet i april. Vi kommer va borta i tolv dagar − känns som en superturné jämfört med de mindre vi gjort hittills.

Sen har vi börjat göra lite ny musik… men det kommer väl dröja innan vi kan visa upp nåt av det, även om vi är lite taggade att slänga upp det på Soundcloud.

Har ni en skiva på gång? Kanske till och med skivbolagskontrakt?

− Det stämmer. Vi har i veckan signat kontrakt med ett tyskt skivbolag som kommer släppa vår nästa skiva på vinyl, CD och digitalt i april. Men de börjar med att släppa Cheater som singel redan nu innan jul.

Övriga reflektioner från turnén? Hur är det att köra på Autobahn?

− Turnén har gett jättemycket tillbaka i form av människor vi träffat och nya platser vi varit på och att få spela för ny publik varje dag! Det tråkiga är att vi hade så mkt grejer att bära runt på. Vi hängde mest på typ centralstationen var vi än var, alltså innan vi skulle ta oss till spelställena, och hann inte se städerna så mycket för att vi inte orkade släpa runt på gitarrerna och väskorna.

Vi åkte buss och tåg mellan städerna så det blev inte så mycket köra på Autobahn men det känns fan inte safe det där, det går undan och folk kör om som psyk. Vi ska köra bil nästa turné dock så vi måste snart börja förbereda oss mentalt.

Har ni några spelningar på gång i Umeå?

− Inga spelningar på gång i Umeå i dagsläget, men det kommer en releasefest!

Här nedan hittar du videon till  nya singeln Cheater.

Mitt pedalbord: Ola Lidström

Ola Lidströms pedalbord. Foto: Ola Lidström

Ola Lidströms pedalbord. Foto: Ola Lidström

Stadens muller frågade Ola Lidström, aktuell med Hjärtkniparens debutalbum (och medlem i Syket), om han ville prata lite om sina gitarrpedaler.

Vad har du för pedaler på ditt pedalbord, och kan du kort beskriva hur varje pedal hamnade där? Varför sitter de i den här ordningen?

Roland Space Echo. Använde först till trumpet och upptäckte att den kan ge en fin perkusiv effekt till gitarren. 

Electro Harmonix East River Drive. Behövde en pedal som kunde lyfta fram gitarren ibland, den här verkade ge ett råare ljud än vissa andra och hade rätt kurs.

Electro harmonix Small Stone Phaser

Mooer Blue Faze. Vi höll på med en låt där jag la en gitarrslinga som kanske blev lite väl gubbig blueston på. Då var det dags att koppla in fuzz och phaser, idag älskar jag de pedalerna.

Upptill på bilden finns en stämpedal som jag lånat av Oscar (dags att köpa egen) och en tremolopedal lånad av trummisen Simon.

Vad gäller ordningen är det en blandning av slump och att Simon hjälpte mig. Jag vet att ordningen spelar roll men har nog inte riktigt förstått varför.

Relaterat till sista frågan ovan: Hur har du tänkt när du har byggt upp ditt pedalbord? Jobbar du efter en strukturerad plan eller har det bara blivit som det har blivit?

Jag har aldrig haft en plan, det har blivit som det blivit. Nya låtar har behövt nya ljud.

Vilken var den första pedalen du köpte (och finns den på det här pedalbordet)?

Ja, Roland Space Echo!

Visst har du en Roland Space Echo till trumpeten också? Vad använder du den till?

Jag blev tipsad av en trumpetare som jag tycker spelar bra. Gillade kakafonin och den skumma känslan i hans trumpetsolon och frågade hur han fick till ljudet. Ta-daa: Roland Space Echo. Använder den ofta när jag spelar trumpet i bandet, den kan ge massa olika saker, speciellt om jag lär mig använda den bättre. Till exempel energi, skruvad ton och känsla av stämmor. Fick faktiskt lite tips på inställningar av samme trumpetare på årets jazzfestival.

Har du fler pedaler i din samling som du inte använder dig av? Varför inte?

Nej, inga fler. Jag är ganska lat och snål när det kommer till pedalinköp, så här köps inget i onödan.

Är det något gitarrljud som du är speciellt nöjd över på debutskivan? Har ljudet utvecklats under inspelningen – om ja: hur då?

Utvecklingen under inspelningen var från början inga pedaler, till slut pedaler hela tiden. Det är nog för att vi började spela mer funktigt och att jag kom över min initiala skepsis mot att använda pedaler.

Favoritpedal på bordet?

Det är phasern, jag gillar den vokala och synthiga känslan som kan bli av den.

Saknar du någon pedal som skulle kunna göra underverk?

Nej, jag har väldigt dålig koll på de pedaler som jag inte har själv. Jag har fullt upp med att pröva nya inställningar på de jag redan har.


Hjärtkniparen består av Ola Lidström, Simon Modig och Nicholas Sjögren. Här hittar du Hjärtkniparens debutalbum på Spotify.