Ny elektronisk pop från Lågland

lågland

Bandet Lågland är en ny bekantskap i Umeås musikliv. Stadens muller har fått förhandslyssna på en ny EP som släpps på Spotify inom kort och slängde iväg några frågor till bandet.

Hej frontfiguren Gunnar i Lågland! För några veckor sedan råkade jag se att du sökte ett MIDI-klaviatur till din nya trummaskin Volca (?). Är den här EP:n resultatet av det köpet?
– Hehe, nä det var faktiskt just efter att EP:n var klar som jag bara på random fick tag på en sån synth och trummaskin. Vi har pratat om olika sätt att göra Lågland live. Då har jag testat runt med såna nygjorda analogsynthar som ett sätt (kuriosa är att klaviaturen var till Volca-synthen, men sen hittade jag Midi-inställningar på min Nord Electro så det löste sig).

Vad är Lågland?
– Lågland är ett projekt som har funnits i några år. Jag sjunger och gör musiken huvudsakligen, och så har diverse andra varit med och bidragit på olika sätt vartefter. Den här EP:n är de första färdiga inspelningarna.

Står något bolag bakom släppet?
– Det känns fint att den kommer ut på Umeå-etiketten stugan, med originella akter som Nattskärran, Skator och Folkvang i katalogen. Bra sällskap.

Vad är det för instrumentering? Jag tycker mig höra en fiol bland annat…
– Akustiska instrument som diverse slagverk, fiol och en 50-tals Levin-gitarr. Har testat alla möjliga b:iga trumsamplingar och presets från emulatorer som ska härma gamla synthar. En go’ Roland Juno-synth som stod i våran replokal tidigare återkommer på ett par ställen.

Skulle man kunna kalla genren elektronisk pop? Tycker dock att låtarna innehåller mer poesi än så. Lite mer åt Skatorhållet kanske?
– Det tycker jag var en bra benämning. Att jämföras med Skator känns hedrande också. Det har väl aldrig funnits nån tanke på att göra ”låtar” som så, mer en ljudbild som känns nice och rytmmönster.

Finns det några inspirationskällor till din musik? Favoritartister?
– Inför det här har jag i perioder lyssnat på mycket Kosmische musik/kraut och annat som är mer som ett tillstånd av envishet och besatthet snarare än direkta låtar. När det gäller sång så finns 80-talets proto-indie och dess efterföljare såklart med nånstans i bakgrunden.

Vet att du till exempel spelar med Olov Antonsson ibland! Spelar du med andra artister också?
– Olov Antonssons förra projekt Cocoanut Groove har jag varit med och spelat med live en del genom åren. I hans nya svenskspråkiga projekt under eget namn var jag med på fiol på en fin avskalad spelning i våras. Annars har jag spelat med rätt många olika konstellationer i Umeå från och till, men inget som har blivit långvarigt.

Hur släpps EP:n? Har väl egentligen fått svar på detta redan… men blir det enbart digitalt eller släpps den i fysisk form också?
– Vi börjar digitalt. Det viktigaste känns som att dom som är intresserade ska kunna lyssna. Sen gillar jag själv vinylskivor, men det är inte särskilt viktigt för just det här släppet. Det är mer att visa vad det är vi har hållit på med, se hur det tas emot.

Finns det några spelningar inplanerade framöver? Kommer det en fortsättning på EP:n? Är det första släppet förresten (glömde fråga)?
Nä inga konkreta planer. Som sagt så har vi pratat en del om att ta det till ett live-format, men inget mer än prat än så länge. Egentligen tycker jag det är nånting ganska schyst i att bara spela in och så, komma på nya grejor, göra musik.

Här nedan hittar du Låglands första EP på Spotify:

 

Ny låt med My Sound of Silence

My Sound of Silence

En låt som du kan lyssna på igen, igen och igen helgen som kommer.
My Sound of Silence släpper ny låt, den gång på på svenska. Låten heter ”Igen” och du kan lyssna på den här.

Bandet har en hel del på gång i oktober. Mellan den 12 och 22 oktober väntar en ny Tysklandsturné.

– Vi kommer att spela i flera nya städer som vi hittills inte varit i, vilket känns spännande, till exempel Bremerhaven, Kiel och Münster, skriver bandet i ett mejl till Stadens muller.

En snabb koll på turnéplanen visar även att Hamburg, Osnabrück, Karlsruhe, Wiesbaden, Leipzig och Berlin får besök av My Sound of Silence i oktober.

På Tysklandsturnén förstärks bandet – som hittills har bestått av Therese Lithner och Helena Andersson – av Daniel Laestadius Johansson (Det jordiska, Vaken) på bas.

– Vi har stor pepp inför detta!, konstaterar bandet.

Om du vill se My Sound of Silence på hemmaplan så spelar bandet på Heartbeats på Gotthards den 26 oktober.

Magnus Flagge – nytt band, ny EP

Ground Shipping

Stadens muller fick precis veta att Magnus Flagge (Refused) har ett nytt band på gång.

Ground Shipping heter bandet, och EP:n Coast to Coast har redan släppts på Spotify, lyssna här:

Låter ju klart lovande, eller hur? Enligt det meddelande vi fått så rör det sig om sex låtar popmusik som målar upp bilder av möten, nya platser, uppbrott, längtan, vardagens stilla gång och livets förgänglighet.

Soundmässigt beskriver bandet sig självt som en blandning av Television och Fleetwood Mac, eller ”vanlig musik framförd på ett rimligt sätt”.

Ground Shipping startade 2010 när Magnus (gitarr, sång) och Andreas Nilsson (trummor) som tidigare spelat ihop i Cobolt började skapa ny musik tillsammans. Robert Tenevall (gitarr) och Jonas Mannberg (bas) anslöt sig längs vägen och bandet har sedan dess huvudsakligen ägnat sig åt låtskrivande. Under våren 2016 färdigställdes materialet till Coast to Coast och nu hittar du alltså EP:n på en digital plattform nära dig.

Barnet

barnet-verk-omslag-jpg

Det var slumpen – eller kanske ödet –  att Love Kjellsson (Moivi) och Frida Johansson (Kraja) skulle träffas i Marocko för snart tio år sedan. Sedan dess har de spelat en hel del ihop bland annat i popbandet Väärt. ”Barnet” är deras duoprojekt. Enkel, atmosfärisk popmusik de skapat tillsammans under några år. För ett tag sedan släppte de EP:n ”Under” med musik från 2011. Och nyligen  (8 augusti) släpptes  ”Verk” med musik från 2013.
Lyssna! Verk Titta! Löken

 

Joel

Premiär: Joel Sundholm – När solen stiger över taken

Joel Sundholm är en talangfull singer-songwriter som tidigare har spelat i en rad band. Just nu jobbar han med sin solodebut. Stadens muller har nöjet att premiärspela fina låten När solen stiger över taken.

 

Vad har du för musikalisk bakgrund?

– Det här är första släppet som soloartist. Tidigare har jag bland annat spelat i band som Bells, BELL, Verkligheten och The Modern Thieves. Jag har även varit trummis i lite olika sammanhang och konstellationer.

När får vi höra mer från dig?

– Min plan är att släppa digitala dubbla a-sidor, alltså två låtar åt gången. På fredag dyker de första upp på Spotify etc. För tillfället ger jag ut allt själv men jag har kontakt med några bolag så vi får väl se om det blir något samarbete längre fram. Nästa släpp är tänkt till början av september. Sitter i studion just nu och filar på de två låtarna.

Vad vill du med din musik?

– Hmm … jag älskar musik och kommer alltid att spela och skriva, men jag önskar givetvis att fler och fler kommer lyssna på min musik och uppskatta den. Min dröm är att någon någongång känner sig lite uppmuntrad av min musik eller rent av får gåshud av den.

Hur ska jag kunna kräva någonting av dig, när jag inte ens kan ta hand om mig själv…

 

Grunden i Lesley är jag, men alla som är med i det eller någon gång har varit, har alltid en plats i Lesley-familjenfina ord av Viktoria Ottosson, en före detta arkitektstudent och frilansskribent som för drygt ett år sedan stängde in sig på toaletten och höll för öronen efter att vännerna Adam (Adam Forsberg, Spice Boys, Dissonans) och Isak (Isak Falk Eliasson, det Jordiska, Chicagojazzen)  övertalat henne att spela upp några låtar. 

kaffe vid älven
Efter det skakade Viktoria och Adam hand, hon skulle få låna hans kassettporta under sommaren, spela in några låtar och sedan skulle han ge ut det på sin kassett-label Dissonans.

– Jag spelade in några demos under sommaren, väldigt brusiga och ganska annorlunda från hur det låter nu. Men det tvingade mig faktiskt att börja se på mig själv som musiker och som någon som kunde göra något värt att lyssna på, berättar Viktoria.

Och värt att lyssna på det är det verkligen och jag drabbas av både texten och soundet i låten Kunna kräva. En produktion som för tankarna till ett skramligt 80-tal och låtar släppta på Sarah records men också Dungens ”Du e för fin för mig” med en vurm för psykedelia och svensk folkmusik.

Viktoria, som ursprungligen kommer från Göteborgstrakten har spelat musik väldigt länge men har också haft, som hon själv beskriver det ”absurd prestationsångest”.
– Jag tänkte att man var tvungen att vara sjukt bra på sitt instrument för att spela inför folk och det var egentligen bara kanske två år sedan det där började släppa.

Drivkraften beskriver hon som en slags längtan efter sinnesro. Att saker och ting faktiskt blir lättare om en sjunger om dem.

– Att spela musik handlar för mig mycket om att våga acceptera mig själv och mitt förhållande till omvärlden. Första gången Lesley spelade live var första gången jag framförde egna låtar inför en publik. Efteråt kändes det väldigt konstigt. Jag hade ju visat alla de här människorna delar att mitt allra innersta. Och jag behövde inte skämmas för det. Jag hade mitt band i ryggen – och folk applåderade!

Och bandet då. Ja, tidigt i höstas fick Viktoria frågan om hon var sugen på att spela på Vakens releasefest. Vid det laget kände hon att materialet krävde ett band.

– så under själva releasefesten, när jag alltså inte spelade, började jag istället fråga runt bland lite vänner och bekanta. Till slut fick jag ihop ett gäng som var sugna på att spela med mig. Det dröjde dock lite innan bandet hittat replokal och kunde börja repa.

– Isak, som var en av de som uppmuntrade mig till att göra något av min musik hade en självskriven plats i bandet – både för att jag tycker mycket om hans egen musik men också för att han är en fin människa och vän. Resten av bandmedlemmarna är både närmare vänner och nya bekantskaper. En medveten strategi var att många av oss var noviser i den här bandvärlden.

Förutom Viktoria (gitarr, tvärflöjt)  och Isak (tamburin, trumpet) består bandet av Julia Sjölin, gitarr, Ulrika Stenhamre, orgel och sång, Lisette Holmlund, bas och Pia Zetterlund, trummor.
Fredag, 3 juni, debuterar de utanför länsgränsen när de spelar på Klubb Norran i Göteborg, i lite annan sättning än vanligt.

– För mig som ursprungligen kommer från Göteborgstrakten känns det lite som en bucket-list-grej att spela i Göteborg. Lesley är ju till en början mitt projekt och kommer väl alltid att vara det men jag tycker att det är viktigt att de som är med lämnar sina kreativa avtryck. Exempelvis kommer Nikolai Almgren, som hoppar in på bas till helgen, att spela lite annan bas än Lisette gör, men det gör inget utan är snarare något fint. Låtarna förändras med de som framför de.

Förhoppningsvis släpper Lesley snart, väldigt snart, en EP. Fem spår kommer att finnas tillgängliga, tre är just nu i slutmixningsfasen. Vinyl blir det inte den här gången, men förhoppningsvis en kassett på Dissonans senare i sommar. Till sin hjälp har de Stugan, ett litet Umeå-label bestående av Isak Falk Eliasson och Linus Johansson – två personer som i allra högsta grad redan varit delaktiga i Lesley.

– det var faktiskt jag som signade oss någon gång när jag chattade med Isak och frågade om inte de kunde släppa oss på Stugan och han sa att de skulle de gärna göra. Väldigt icke-glamoröst och praktiskt. Men jag tycker att Stugan har släppt väldigt bra grejer ( b.la  Tre stående, Det jordiska, Folkvang, Nattskärran)
badrumsspegel
I höst flyttar Viktoria till en liten stad i  franska Provence för att plugga språk och konst. Att repa kommer förstås inte att bli lika lätt som vanligt.

-Men jag kommer att vara fortsatt sugen på att spela och kanske köra själv eller hitta några människor där som får lämna sina avtryck. Men närhelst jag är hemma kommer jag att försöka spela med den ursprungliga Lesley-sättningen, för de är alla så sjukt bra människor och musiker.

Det finns faktiskt redan, berättar Viktoria, ett par låtar i byrålådan som är på franska och vem vet, kanske spelar hon snart på en klubb i södra Frankrike och sätter arbetsnamnet, Lesley and the Oh la las i bruk.

– Förhoppningsvis kan vi kanske också synka någon spelning när jag är hemma i Sverige. Lustigt nog konstar det ungefär lika mycket att flyga till södra Frankrike från Göteborg som från Umeå till Göteborg.

Lyssna och titta!

Vaken – ”Köttätaren”

Lagom till Brännbollsyran-helgen släppte Vaken en ny video. Coola ner efter helgen till ”Köttätaren”, ”en gestaltning av den där terrorbalansen som är varje relation du nånsin haft”.

Såhär presenterar videons skapare Peter Sundqvist själv den nya Vaken-videon:

”En gestaltning av den där terrorbalansen som är varje relation du nånsin haft. Eller ett superdysfunktionellt kompisgäng som ingen skulle beskriva som ”verklighetens folk”. Eller som den där Aphex Twin-videon, fast i Norrland. Eller min personliga favorit, ett fyra minuter långt vykort med texten ”Du, ingenting kommer lösa sig” på framsidan. Som en liten hälsning.”

”Köttätaren”-fakta:
Video: Peter Sundqvist
Skådespelare: Cecilia Gyllsén, Tove Nowén, Ida Davidsson
Kamera: Peter Sundqvist, Mikael Norrgård
Text: Frida-Lisa Ljungström

Guttersnipe – 90-talscomeback 4!

Finalen i Stadens Mullers serie om 90-talsband: Guttersnipe!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Jocke Larsson

IMG_7863

Bild: 1993/1994, samma fototillfälle som till första demon.

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet?  

För att citera VK från typ 1994, så var vi ”tre killar som lät betydligt mer än bara tre killar”. Vi spelar, och har alltid spelat, brittisk Oi/Punk. På 90 talet hade Oi musiken ett oförtjänt dåligt rykte och många ansåg att Oi var lika med höger/rasist punk, vilket naturligtvis inte var sant. Men vi har hela tiden varit tydliga med att vi är ett anti-rasistiskt band. Vi släppte 2 fullängdare (95 och 99) och 3 singlar.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Jag och Henke började spela tillsammans typ 1990 och spelade under olika namn (bl.a. Total Chaos & The Antagonists) flitigt på ungdomsgårdarna runt om i stan. Vi lirade punk och ville väl låta som den musik vi lyssnade på då, mycket GBH, Exploited, Black Flag osv.Tror att det var 1993 som Tia (som hade gjort typ alla låtar) valde att satsa mer på sitt andra band (Slutstation Tjernobyl) och då bildades Guttersnipe.

Vi har aldrig lagt av, och det tror jag aldrig att vi kommer att göra heller, vi spelar bara inte lika ofta nuförtiden. Men man kan nog säga att efter år 2000 så har vi väl inte spelat så många gånger per år, och vissa år inget alls … Senaste åren har vi försökt göra någon spelning varje år, och anledningen till att vi ”kommit igång” igen är att det helt plötsligt börjar komma erbjudanden om att spela lite överallt.

IMG_3027

Bild: I samband med spelning på HD-klubben typ 96.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Inte så mycket faktiskt, jag tror att vi vill låta likadant nu som vi ville när vi började spela faktiskt. Vi bytte trummis i början några gånger, men Uffe har spelat med oss sen typ 97, Åberg började ju också spela med oss typ 98 så sen dess är vi samma 4 medlemmar.

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Jag måste erkänna att jag har rätt dålig koll på Umeås musikscen idag, men det känns som att på 90-talet var det mer musik av ungdomar för ungdomar. Det var ju sjukt mycket spelningar på ungdomsgårdarna runt om i stan och som jag minns det så var det sällan eller aldrig några ”gubbar” över typ 25 år som spelade, inte i Umebanden i alla fall.
Det positiva med särskilt första hälften av 90-talets musikscen var just att det var mycket spelningar, många band och att punk och Hardcore var den dominerande musiken på ungdomsgårdarna. Det negativa för oss var kanske att hardcore efterhand tog över totalt och punkscenen nästan försvann. Idag finns det väl inga ungdomsgårdar kvar, så den biten saknas ju såklart, jag får för mig att det leder till att färre band startas och får chansen att spela, men det kanske inte är så. Det positiva med dagens scen är väl att många gamla band kommit igång igen och att Verket är en bra lokal med mycket spelningar.

IMG_6922

Bild: I samband med spelning i Stockholm 2012.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Vi ska spela på en punkfestival utanför Barcelona i Augusti och hade planerat att hinna med ett gig i Umeå innan dess, men av olika anledningar kanske inte Umeå spelningen blir av den här gången heller. Men vi ska definitivt försöka spela i Umeå så snart som möjligt. Vi har också planer på att göra och spela in några nya låtar, men eftersom vi är utspridda över landet och alla har barn, så är det tyvärr inte så lätt att få ihop det.

Bullshit – 90-talscomeback 3

 

90-talet är tillbaka! Stadens Muller är med.

Del 3: Bullshit. Kommande delar: Guttersnipe + exklusiv Komedaspecial. Enjoy!

Frågor: Jessica Larsson Svanlund

Svar: Mattias Åberg och Marcus Bylund

_DSC9175

För de läsare som missade 90-talet: kan du beskriva bandet? 

Då en studerande tonårstrio som spelade oi-punk. Nu en heltidsarbetande familjefäderstrio som spelar oi-punk.

När bildades bandet, när lade ni av och när började ni spela igen? Vad fick er att komma igång igen?

Bullshit bildades 1990 och efter 2 LP skivor och en sista demo med 8 låtar så gjorde vi ett sista gig 1997 och la sedan av pga flytt. Vi hade en reunion repning 2012 och det kändes bra så vi bestämde oss för att fortsätta. Musik är en oumbärlig del av livet och vi planerar att fortsätta minst lika länge som Rolling Stones.

Hur har bandet utvecklats sedan starten?

Marcus: Inte alls. Varför ändra ett vinnande koncept? Vi har samma influenser nu som då, tex Blitz, Cock Sparrer, Business och 4-Skins.

Mattias – Vi är hårdare, bättre och visare.

_DSC8991

Vad skiljer Umeås musikscen idag från 90-talets? Positivt? Negativt?

Marcus: Ingen direkt koll på det, men tyckte det var roligare på 90-talet då det inte var lika kategoriskt uppdelat i punk/metal/hiphop gigs. Blir lite kaka på kaka med 6 punkband en kväll.

Mattias: Nu går jag inte på lika mycket konserter som förr i tiden men jag tror att det finns färre antal ungdomsgårdar att spela på för de lite yngre. Sen så tror jag att det var lite speciellt där i början av 90-talet när band började lira hardcore i Umeå. Det var nått nytt och spännande som man aldrig hört förut. Jag tror det är svårare idag att få den känslan som spreds bland ungdomen på den tiden. Det positiva är väl Verket, ett bra ställe som man önskar fanns då man själv var ung.

Vad har ni på gång? Spelningar, inspelningar, annat?

Släpp av 4-spårs EP och tillhörande releasegig den 4 juni på Verket.

804526_10153260810857709_ kopia